Dansens hus: Delicious Liquids

När vi släpps in på Dansens hus lilla scen möter vi fyra unga kvinnor och en doft av aromatisk tobak som kan få den mest inbitna ickerökare att vilja tända en pipa. Men ingen röker. Istället är de fyra dansarna inbegripna i en intrikat teceremoni, en påminnelse om att deliciösa vätskor är en central del av våra ritualer.
   Kvinnornas klädsel, uppförande, scenografin och musiken för tankarna till franskt sextiotal – en tid då fina flickor visste att bete sig. Men Franzén underminerar ordningen genom en anarkistisk koreografi som i sönderbrutna rörelsesekvenser vänder ut och in på kropparna i exakt utmejslade rörelsegester som samspelar med flickornas havererade frisyrer.
   Genom att fläka ut scenrummet berövar Franzén publiken kontrollen över rummet. Publikens trygghet undermineras ytterligare när dansarna korsar ner gränsen mot publiken. Själv blir jag bjuden på bubbelvin och när kontakten med dansaren är upprättad blir det omöjligt för någon av oss att upprätthålla ytan av oberördhet. Vi ser varandra och jag inser att vi båda är lika rädda för att bryta mot de utsagda och outsagda lagar som i denna stund styr vårt beteende. Det är denna underminering av det självklara som gör Franzéns föreställningar till något utöver det vanliga – och som får mig att vilja se mer.