Ett danshus där klassikern Svansjön i Benke Rydmans upphottade tappning sedan länge går för utsålda hus på Stora scenen presenterar en vårsäsong med gott och blandat på sina båda scener. Först ut (26 januari) är det katalanska kompaniet Imaginart, som ger Sensacional, ett färg- och formäventyr för barn från 18 månader till 3 år, som själva deltar iklädda vita kläder i den digitala värld som verket på Lilla scenen består av.
Su-en (Susanna Åkerlund) i Su-en Butoh company, gör soloverket Soot på samma scen 14-16 februari.
– Sot är det som blir över i en förbränningsprocess, förklarar hon. I det ligger hela Butohns essens och där försöker jag placera min dans.
Humorgruppen Klungans Mattias Fransson och dansaren Kristiina Viiala gör sin andra dansteaterföreställning (Läs Nummers recension av deras första, Kunskapsluckan, här) tillsammans med verket Husbil (i månadsskiftet februari/mars), en absurt humoristisk föreställning med dialog och dans.
I sitt soloverk My own bodies undersöker Tove Sahlin (premiär 12 mars) skaket som rörelse, känsla och språklig metafor.
– Det är så bra för hjärnan att skaka. Skaket leder till öppenhet och transformation, berättar Sahlin, som också driver en skakpraktik, där det går att skaka loss tre gånger i veckan.
– En ren revolutionspraktik, deklararar Sahlin.
– Om du står för revolution så står vi för religion, kontrar Lars Bethke, en av de medverkande i Bastard produktion/Västmanlands länsteaters Skippin´ through the Graveyard med premiär 10 april.
Föreställningen tar avstamp i bluegrass, country och 30-talet och bjuder på spirituell stämsång och extatisk linedance. Förutom Lars Bethke (med munspel, stämsång och tro) medverkar Sandra Medina (med gitarr, snabba fötter och extas), Dag Andersson (med banjo, stämsång och lindans) och Anders Larsson (med mandolin, hopp och lust).
Flamenco blir det på Stora scenen när Israel Galván för in den uttrycksfulla dansen i samtiden med verket La Curva. Cullbergbaletten jobbar på höga klackar i High heels too, där den kanadensiske koreografen Benoît Lachambre tänjer på gränserna för arketypiska könsroller.
Franska koreografen Mathlde Monnier och den spanska performancekonstnären La Ribot lyfter fram dansen som konst och utmanar idéerna om vad som är balett och dans i verken Eeexeeecuuuutiooooons!!! och Objets – re-trouves den 8-9 mars.
En av de mer tillgängliga höjdpunkterna på Stora scenen är förstås Cirkus Cirkörs Knitting Peace som har premiär i Marseille i januari och stickar (!) på årslång turné i Sverige och Europa efter premiären på Dansens hus den 15 mars. En föreställning som hänger sig åt svårlösta knutar och evighetsmaskor i ett scenrum fyllt av garn, trassel, linor och trådar.
– Är strävan efter en omöjlighet vägen till lycka? Går det att sticka fred? Verket ställer frågor men har inte svaren, berättar verkets producent Daniel Szpigler.
Virpi Pahkinen gör det ”interpassiva” verket Scarabé (premiär 17 april) tillsammans med dansaren Oskar Landström.
– Han är 24 år yngre och 24 centimeter längre. De siffrorna blir till en komplicerad harmoni i vårt verk, berättar hon.
”Frankrikes Pina Bausch” Det epitetet ger Virve Sutinen den franska koreografen Maguy Marin, som kommer till Stora scenen med sitt politiska verk Salves den 26-27 april. Marin, som i över 30 år har mixat dans och teater har låtit verket utgå från den tyske filosofens Walter Benjamins uttalande ”du måste organisera pessimismen”.
Maj månad på Stora scenen är som vanligt vikt för de unga med hiphop-festivalen Urban Connection och Balettakademiens examensföreställning, men i år trampar också Göteborgsoperans danskompani in i rymddräkt med verken Untitled Black av den israeliske koreografen Sharon Eyal samt Marie Chouinards version av Våroffer till Igor Stravinskijs musik.
För mer information samt hela programmet på Dansens hus, läs här.
Loading ...
