Utrota varenda jävel (1992) är en svidande uppgörelse med västerländsk imperialism och rasideologi. Boken har rönt framgångar både hos kritiker och läsare samt har översatts till tio språk. Laëtitia Pitz, ena halvan i Roland Furieux konstnärliga motor, har regisserat och skrivit pjäsen. Den andra halvan, Valéry Planke, spelar huvudpersonen Sven.
En viktig text att föra ut
Laëtitia Pitz har arbetat i över två år med att översätta Sven Lindqvists mångstämmiga bok till teaterscenen. Men vad sade Sven Lindqvist när han först fick höra talas om projektet?
– När jag kontaktade honom blev han väldigt förvånad och sade att boken inte var någon teaterpjäs. Men jag tror att han var nyfiken på att se sin text framförd på ett nytt sätt och han gav mig stor frihet i omskrivandet. Han har följt arbetet från början och nu till och med välsignat det, ler Laëtitia Pitz.
Hon hörde först talas om Sven Lindqvist i en artikel i den franska tidningen Le monde diplomatique och när hon sedan fick tag i boken blev det en stor läsupplevelse.
– Det var som om allt föll på plats. Äntligen kunde jag förstå grunden till den västerländska människans beteende. Det är en sådan bra och framförallt viktig text att jag direkt kände att jag ville sprida den till så många som möjligt. Och mitt uttrycksmedel är ju teater så att göra en pjäs av det var för mig något självklart.
Nutida franska författare i manuset
Resultatet har blivit en nära två timmar lång föreställning som med huvudpersonen Sven i centrum utforskar Historien, Resan, Samvetet och Samtiden. Sven Lindqvists text blandas med alster av nutida franska författare. Detta för att skapa en direkt förlängning av budskapet så att åskådaren lättare kan relatera till de historiska händelser som berättas. Texten är en mycket viktig del i pjäsen och håller sig trogen Sven Lindqvists original. Den lilla ensemblen berättar utan pekpinnar men med så mycket känsla att man som åskådare får sig en rejäl kalldusch.
– Jag hoppas att uppsättningen åtminstone kan så ett frö i våra medvetanden, att få oss att börja ifrågasätta oss själva för att så småningom kunna bryta den tudelade världsordningen nord-syd, dominant-dominerad, rik-fattig, säger Laetitia Pitz lite blygt och tackar samtidigt sina skådespelare som har lagt ner ett enormt arbete på att göra texten åtkomlig för publiken.
– Vi har jobbat mycket med improvisation och utan deras energi och idéer hade jag aldrig kommit så här långt.
Angelägen problematik i Frankrike
Föreställningen spelades inför fulla hus i en gammal dragig industribyggnad i ett nedlagt gruvområde. Platsen, som genomsyras av den ångestladdade atmosfären av ett förflutet vi helst vill glömma, valdes för anknytningen till de i Sven Lindqvists bok ständigt närvarande faktorerna ensamhet och mänsklig kyla.
Att det var just i Frankrike som boken i helgen blev teater tror inte regissören Laetitia Pitz är en slump.
– Det är lite av tabu att prata om kolonialhistoria i Frankrike och idag ser vi följderna av ett misslyckat kolonialvälde i form av integrationssvårigheter och med dem en extremhöger på frammarsch. Det är mycket skrämmande och jag tror att det är viktigt att våga se på sitt förflutna med öppna ögon, att på något sätt acceptera sin skuld.
Mer Lindqvist efterlyses
Roland Furiex medlemmar är mycket entusiastiska över sin svenske författare och hoppas kunna bidra till att fler av hans böcker översätts.
– Endast två av hans böcker finns att få tag i på franska och fransmännen känner mest till honom som essäist och journalist. Vi tycker att det är viktigt att även visa hans stilistiska talang då poesin i boken berörde oss oerhört, säger Carole Riewer, gruppens internationella representant.
Föreställningen spelas på det svenska kulturhuset i Paris den 26-29 oktober, i närvaro av Sven Lindqvist, och i Nancy 2-9 november.
Roland Furieux hoppas sedan kunna sälja föreställningen till internationella scener, inte minst i de gamla franska kolonierna i Afrika och Kanada.
Loading ...
