David Harrower är 34 år och är född och uppvuxen i Edinburgh men bor och arbetar i Glasgow. Hans första professionella uppsättning var Knives in Hens (Knivar i hönor) som var en samproduktion mellan The Traverse Theatre och Bush Theatre 1995. En enastående debut som blev en stor kritiker- och publikframgång.
1997 sattes Knives in Hens åter upp på Traverse Theatre i Edinburgh och hade samtidigt premiär i Tyskland där den vann pris som ”Bästa utländska pjäs”. Pjäsen har översatts till franska, holländska, slovenska, italienska och till skandinaviska språk. Man planerar även att göra en filmversion av pjäsen.
Sätter form före innehåll
Det var inte alls självklart för David Harrower att han skulle bli dramatiker. Under många år arbetade han som diskare innan han upptäckte att han hade begåvning för att skriva för scenen.
– Jag visste inte riktigt vad jag ville med mitt liv innan jag kom på att jag skulle skriva dramatik. Jag är mycket intresserad av dramaturgi. Formen är nästan viktigare för mig än själva innehållet, säger David Harrower.
Att börja skriva ned allt det där som han så länge hört för sitt inre öra gav David Harrower en stark känsla av frihet. Något liknande sker när den unga kvinnan i Knivar i hönor börjar skriva ned att det som hon bär inom sig.
– Kvinnan frigör sig, ja, men vad händer sedan? Hon har i början av berättelsen tillgång till ett eget språk, en egen, lite underlig poesi. Men sedan lär hon sig att ordet ger makt; hon lär sig att ljuga, manipulera. Jag vet inte vem som egentligen blir fri. Den intellektuelle mjölnaren väljer att lämna det inskränkta livet på landsbygden och beger sig till stan. Där kommer han att bli till en del av det moderna, kapitalistiska samhället… kan man kalla det för frihet?
Inspirerad av mjölnarhistoria
Knivar i hönor utspelar sig i en by ute på landsbygden i Skottland någon gång innan industrialiseringen.
– Upprinnelsen till att jag började skriva Knivar i hönor var att jag, i en fotnot i en bok, fick veta att mjölnarna i de flesta europeiska samhällen på 1600- och 1700-talet levde utanför samhället. De var utstötta, kastlösa.
David Harrower använder sig i Knivar i hönor av ett enkelt men poetiskt språk. Det är ett språk som inte liknar något annat.
– Jag arbetar med ett särskilt språk. Jag vill att orden skall klinga som vore de mejslade i sten. Det är en lättnad för mig som dramatiker att upptäcka, att språket hela tiden ger mig nya möjligheter. Om jag hade skrivit pjäsen på skotska hade det blivit en förenkling. Jag har ingen ambition att höja skotskan över engelskan, att bevara den gaeliska språkkulturen eller något sådant.
– Jag uppfann en särskild dialekt, för att berätta om några människor, som inte känner sig hemma i sitt eget språk. Jag blev helt enkelt tvungen att skapa ett språk, som passade styckets tre karaktärer. De kunde inte ha talat på något annat sätt.
“Ord är makt”
Genom en ung kvinnas upplevelser vill David Harrower skildra hur världen förändrar sig när språket nyanseras. Hur man själv utvecklas till en annan människa när man blir herre över sitt eget språk. Att ord är makt, att orden är den fria tankens viktigaste verktyg och att språket ger en individ möjligheten att definiera sig själv, skaffa kunskap för att kunna försvara det fria ordet.
Loading ...
