Snabbfotat i MellanfjärdenSkön teaterlek och omsorg om detaljer bjuds det på i teateruppsättningen av Alfred Hitchcocks filmklassiker De 39 stegen, tycker Nummers Malin Palmqvist. Foto: Per Johansson
Recensioner [2010-08-17]

Snabbfotat i Mellanfjärden

De 39 stegen av John Buchan / Alfred Hitchcock
Scen: Mellanfjärdens teater
Ort: Gävleborg
Regi: Johan Svangren (även översättning)
Scenografi: Lina Serning (även kostym m m)
Ljus: Claes Hilding
Medverkande: Måns Nathanaelsson, Paula McManus, Linus Wahlgren, Kalle Westerdahl
Länk: Mellanfjärdens teater


recension/teater. När filmthrillern De 39 stegen blir teaterkomedi är det tempo, tajming och skön teaterlek, menar Nummers Malin Palmqvist som också njöt av komiska karaktärsteckningar vid premiären i Mellanfjärden.

Det är tempo från ruta ett när Mellanfjärdens teater har Sverigepremiär för De 39 stegen. Hitchcockthrillern från 1935 som blivit till teaterkomedi i London och New York har nu hittat till ett före detta surströmmingsmagasin vid havet mellan Sundsvall och Hudiksvall.

Bakom den rödmålade husväggen väntar en livstrött Richard Hannay med snuggan på svaj, snyggt spelad av Måns Nathanaelsson. En kväll dras Hannay in i en spionhistoria och ger sig, för att undgå att bli oskyldigt dömd för mord samt för att trygga rikets säkerhet, av mot Skottland eller ”Skuttland” som Paula McManus tyskbrytande spion säger – innan hon får kniven i ryggen.


Storyn är densamma som i filmen men krypande stämningar är utbytta mot omgivande skrattsalvor och skön teaterlek: här etableras den fyrkantiga fönsterramen som utrymningsväg, en överenskommelse som sedan skruvas ytterligare några varv. Regi och scenerier leker också med filmens klippteknik och tempoväxlingar – med komiska effekter när spioner och medföljande gatlyktor ramlar fram och tillbaka ur kulisserna och en filmhjälte i slow motion brottas med vattnet under bron.

Hur mycket av regigreppen som är inlånade från den brittiska uppsättningen vet jag inte – men det jag ser framför mig är en uppsättning som månar om detaljerna. Mycket bygger också på skådespelarprestationerna som med något undantag är mycket bra. Rollerna är mångfaldigt fler än de fyra skådespelarna. Paula McManus har en utmaning i att variera rollen ”vacker flicka som filmhjälte fattar tycke för” och bäst trivs jag i den ofrivilliga bondmorans sällskap. Samtidigt finns det en komisk poäng i att filmhjältinnan hela tiden byts ut men ändå är densamma.


Linus Wahlgrens och Kalle Westerdahls växlingar mellan olika roller är kvickare än teatertåget som för oss från London. Här finns också ytterligare ett skikt av teatral lek där publiken medvetandegörs om leken. Mest uppskattar jag Linus Wahlgrens lika snabba som komiskt exakta karaktärsteckningar. Hans statist som spelar besjälad natur och blir sårad när insatserna inte uppskattas fullt ut är helt klart minnesvärd.

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (21 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare