Dead Man Walking på Malmöoperan

Samuel Jarricks gestaltning av den osympatiske och arrogante Joseph är uppsättningens stora förtjänst. När han äntligen bekänner sin delaktighet i det fruktansvärda brott han begått, för sig själv och för Helen, och faller hulkande i gråt drabbas man som av ett knytnävslag i solar plexus. Miriam Treichl kompletterar Jarrick med en stark rolltolkning som nunnan Helen Prejean – som trots omgivningens oförståelse och påtryckningar följer fången hela vägen fram till den dödliga giftinjektionen.
   Operan Dead Man Walking bygger precis som Tim Robbins berömda film (med Susan Sarandon och Sean Penn) på den självbiografiska bok som Helen Prejean gav ut efter sina möten med den dödsdömde fången. Den får nu sin Nordenpremiär och hade kunnat bli till en ännu mer känslodrypande historia än vad det blir på Malmöoperans scen. Musiken saknar kontraster och blir mer utav en filmisk kuliss med tårdrypande musik, vilket skulle kunna bli enformigt i slutändan om det inte vore för Stewart Laings regi. Han låter dramat växelvis utspelas på Storans ibland helt tomma scengolv och på plattformen mitt i publiken. Närheten till sångarna gör det hela påtagligt och man blir delaktig i det drama som utspelar sig knappt två meter från den stol man sitter på. Det kompenserar de brister musiken har.