Deka-dans på Teater Giljotin

”Jävla fitta”, ”du din hora”, ”käften bög” – slamras ut i ett nästan öronbedövande tempo. Grabbarna har ett provocerande tugg som inte kan utesluta några nedvärderande ord – om tjejer, kompisar eller varandra. Deka-dans är ett intressant försök att ringa in en rastlös grupp av laddade men förvirrade killar. Unga män som tycker att livet är meningslöst och förhåller sig till resten av världen med samma nonchalans.
   Isa Aouifia har proppat manus med funderingar kring manlighet, religion och nedärvda mönster. Ett välkommet tema. Förväntningarna är i topp efter den briljanta öppningsscenen, där publiken trängs ihop som en rädd flock etta-gluttare på en obevakad skolgård. Gustaf Skarsgård är kusligt träffsäker som våldsbenägen ungtupp. Pjäsens fortsättning blir dessvärre lika vilsen som killarna själva. Tankeirrgångarna är för många. Spännande uppslag fördjupas inte, och mixen blir stabbig. Det smärtar att vända dessa killar ryggen utan att riktigt bry sig.