För att inte uppmana medborgarna till förargliga lagöverträdelser och med förhoppning om att möta en ny publik skådar teaterfolket vädergudarna i vitögat och flyttar även de ut verksamheten i det gröna.
Stockholm har många gröna plättar som lämpar sig för teater. Där spelas det gärna lite folkligare pjäser än resten av året och sommartid ligger betoningen på familjeföreställningar och komedier.
I teaterkungens slottsruin
I Hagaparken ligger kvarlevorna av Gustaf III:s dröm om ett kungapalats i klass med slottet i Versailles. Bygget avstannade efter mordet på teaterkungen, så något slott blev det aldrig, men idag finns där en sagoliknande ruin som är idealisk att spela sommarteater i. Detta har Teater i Haga, som är ett samarbete mellan Solna Amatörteater, Studiefrämjandet och Kungliga Djurgårdens förvaltning, förstått. 1993 spelade de här sin Romeo och Julia med fem(!) stycken Julior och i år stod Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta på repertoaren mellan 27 maj och 20 juni.
Ruinen, som består av tre höga murar, utnyttjades till fullo i Bröderna Lejonhjärta. Man spelade på marken och uppe på murarna och de underjordiska hålorna möjliggjorde naturliga entréer och sortier. Publiken fick beskåda en föreställning fylld av sång, dans och gycklerier från en läktare som byggts upp liksom en fjärde vägg, vilket gav spelplatsen vissa likheter med ett traditionellt teaterrum. Utan tak förstås.
Bröderna Lejonhjärta lockade en stor och blandad publik, så pass att extrastolar emellanåt behövde trollas fram.
– Vi har varit tvungna att ställa in ett par föreställningar på grund av regn och de som bokat till en sådan föreställning vill gärna komma när solen skiner istället, så vi försöker släppa in så många som möjligt, säger inspicienten Thomas Ringkvist när jag talar med honom inför föreställningen den 9 juni.
Det finns dock flera orsaker till trängseln på läktaren.
– Tyvärr uppför sig många som om det vore en Parkteater-föreställning och har hundar och jättelika picknick-korgar med sig, vilket gör att det blir ännu trängre på läktaren.
Teater i Haga har som ambition att spela i Haga slottsruin varje sommar och kanske kan detta bli Stockholms motsvarighet till Roma klosterteater på Gotland.
Bröd och skådespel hos Lasse i Parken
Vid Hornstull på Södermalm i Stockholms innerstad ligger en grönskande oas, bara ett stenkast från den hårt trafikerade Västerbron. Mitt i det gröna står en liten röd 1700-talsstuga. Där är Café Lasse i parken inhyst och sedan tre år tillbaka spelas det sommarteater i dess trädgård. Teater signerad Jean Baptiste Poquelin, eller Molière som han kallade sig. Förutom att Teater Lasse i parken plockar upp Tartuffe för tredje säsongen, spelar de sin futuristiska tolkning av Molières Borgare och Adelsman, som de döpt till Den tokige Borgaren.
Premiärkvällen den 14 juni bjuder på solsken, men det känns ändå skönt att ha det uppspända regnskyddet över huvudet, för den svenska sommaren är ju som bekant inget att lita på. Stämningen i trädgården är uppsluppen. Många har beställt supébiljetter till föreställningen medan vissa nöjer sig med en öl, ett glas vin eller fika. Serveringspersonalen ber regissören, Micke Lidén, om några minuter extra, så att alla ska hinna få sin mat innan föreställningen börjar. Det beviljas, trots att allt redan är lite försenat. Föreställningen spelas större delen av tiden på en liten tittskåpsscen i 1700-talsstil, men en och annan avstickare görs ut i grönskan. Emellanåt bryter trafikbullret igenom lövverket och ett och annat lågtflygande plan försöker också störa idyllen.
Vid ett cafébord sitter väninnorna Sonja Modin och Inger Ekman med varsitt glas vin. De brukar gå på bio och ibland teater tillsammans och ser ikväll teater hos Lasse i parken för första gången. De har mycket trevligt, skrattar och trallar med i de välkända melodierna. Efter föreställningens slut frågar jag dem vad de tyckte bäst om. Inger nämner de roliga kostymerna men Sonja menar att hon inte kan sätta fingret på något specifikt utan att det var helheten som sådan som gjorde föreställningen bra.
-Den hade det där lilla extra, säger Sonja och ler nöjt.
Kanske är det hela konceptet, med mat, dryck och skådespel i den lummiga miljön som ger publiken denna trevnadskänsla.
(Forts. se del 2 av samma reportage).
Loading ...
