Deltagarteater utan identitetskrisFr v: Patrik Hont och Rakel Benér i en lekfull identitetskris där barns självkänsla och fantasi uppmuntras. Foto: Jonas Jörneberg
Recensioner [2011-12-09]

Deltagarteater utan identitetskris

De jag egentligen är av Erik Uddenberg
Scen: Unga Klara (Klassrumsteater, Stockholms län)
Ort: Stockholm
Regi: Gustav Deinoff
Kostym: Elin Hallberg
Medverkande: Denna föreställning: Patrik Hont, Rakel Benér. De två rollerna spelas också växelvis av Frida Beckman, Victor Criado, Ulrika Nilsson och Victor Ström.
Länk: Unga Klara


recension/barnteater. Vem är du, egentligen? Och om du nu vet vem du är, är det då den person du vill vara? Och hur mycket är du resultatet av andras förväntningar – eller kanske rent av fördomar om dig? Nummers tidigare chefredaktör Ylva Lagercrantz Spindler har bearbetat sin identitetskris genom att rulla runt på ett klassrumsgolv i Åkeshov.

Unga Klaras föreställning med den finurliga titeln De jag är egentligen är (observera pluralisformen) vill få skolungdomar att ifrågasätta normer som berör identitet. Och i vilken livsfas bearbetar man just det mer än annars om inte i mellanstadieåldern?


Placerade i en ring delges eleverna interaktiv teater i sin vardagsmiljö, klassrummet. En hederlig gammal spelform från 70-talets politiska barnteater-era i syfte att komma nära publiken som Unga Klara nu återupptar efter en längre tids träda.
   Här möter vi inledningsvis Patrik Hont i svart Ninjadräkt som berättar om hur han har varit såväl Wolverine som Spindelmannen men att han har slutat med det nu. Rakel Benér i igelkottstaggar kontrar med att senare komma in på hur hon utgav sig för att vara Ove, en 55-årig gubbe på ett diskussionsforum för fiskeintresserade, men hur hon efter en härva av lögner slutligen fick gå till reträtt.


Sedan följer en kavalkad av olika potentiella identiteter: Laura, 22, partypingla på Riche, Prince of Persia, Pippi  Långstrump… Vi ombeds också att själva tänka på  ett yrke vi vill gestalta och en superkraft vi vill besitta och sedan praktisera. Och blir helt naturligt en del av föreställningen i form av exempelvis salongsmöbler, militärklamp, skog, sirener och mattor i denna synbart improviserade berättelse som bygger på olika löst sammansatta scener med då nämnda identitet, men även fantasi, som gemensamma nämnare. Ett ämne som den generation som har vuxit upp med Avatar på bio och interaktiva spel på nätet har lätt att ta till sig.


Så är också detta en uppsättning som helt klokt bygger mycket på interaktion med eleverna: ”Vad heter du? Rebecka? Det heter jag också”!
   Ja, vad vill man egentligen själv heta? Och hur mycket är yrket en identitet i ett land där man gärna frågar en ny bekantskap vad den jobbar med, inte vad den är?


Allt detta – och även många andra funderingar kring tankens kraft och fantasi i en free your mind-föreställning där delaktighet inte känns som ett smetigt måste utan en frivillig fröjd – frigör den här lilla teaterpärlan som också kommer att spela på den franska Kulturfestivalen Reims Scènes d´Europé där Unga Klara just nu medverkar med ett digert teaterprogram 1 – 17 december.

Ylva Lagercrantz Spindler

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (18 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare