När Arts Council England (ACE), den brittiska motsvarigheten till Kulturrådet, under vintern tillkännagjorde sitt beslut att helt stryka eller kraftigt skära ner stödet till en femtedel av de kulturorganisationer som tidigare fått stöd, utbröt ett ramaskri. Sir Ian McKellen och Kevin Spacey ledde den så kallade ”no confidence vote”, där cirka fem hundra medlemmar ur skådespelarfacket Equity unisont förklarade att man tappat förtroendet för ACE.
En av de drabbade teatrarna var The Bush Theatre, som kallar sig ”the biggest small theatre in London”. Teatern är en trettiosexåring med hundra sittplatser vars fokus ligger på nyskriven dramatik. Nya dramatiker blir ofta upptäckta av deras dramaturgiat – som plöjer igenom ett tusental inskickade manus varje år.
Denna teater var nu en av dem som i ett slag skulle förlora fyrtio procent av sitt ACE-bidrag. En proteststorm drog fram på kultursidorna och ACE beslutade att ändra sitt beslut gällande Bush Theatre. Medan andra teatrar nu håller på att packa ihop och försvinner för gott.
I dagarna har ACE:s nya vd presenterat sina kommande prioriteringar: strategisk turnéverksamhet, internationell import och export, ACE:s relationer med de organisationer som erhåller regelbundna bidrag och en översikt över hur ACE fattar beslut om bidrag. ACE säger sig inte vilja återvända till det gamla systemet med referensgrupper (som vi har i Sverige) men ska undersöka någon form av inflytande från kulturlivet i bidragsprocessen.
Zubin Varla och Nancy Carroll i The enchantment på National Theatre. Foto: Nobby Clark
Svensk samtidsdramatik lever en mycket undanskymd tillvaro i Storbritannien. Ska man vara helt sanningsenlig lever svensk dramatik överhuvudtaget en undanskymd tillvaro i Storbritannien. När National Theatre 2005 satte upp August Strindbergs A dream play ansåg ledningen att det var en vågad satsning på en smal pjäs.
De fjorton pjäser som National Theatre marknadsför för närvarande är alla skrivna på engelska. Detta kan jämföras med Dramaten, som spelar tio översatta pjäser av sammanlagt femton. När britterna spelar dramatik från andra språkområden görs det oftast i en så kallad ”version”, det vill säga en bearbetning som gjorts i syfte att få pjäsen att fungera i en brittisk kontext, snarare än en översättning av texten. Så spelades till exempel ovan nämnda Ett drömspel i en version av den välkända dramatikern Carol Churchill, där mitt mest bestående minne var att jag undrade vart Indras dotter tagit vägen.
Även om marknaden hittills alltså varit sluten för svenska dramer blåser en förändringens milda bris. I somras spelades A bridge to the stars av Henning Mankell på National Theatre, följd av The enchantment av Victoria Benedictsson på samma teater. Under vintern spelades The good family av Joakim Pirinen på Royal Court Theatre, Ingmar Bergmans Scenes from a marriage i regi av Trevor Nunn på Belgrave Theatre. I våras presenterade People Show Strindbergs Ghost sonata i kulturhuvudstaden Liverpool.
Höstsäsongen börjar ta form med Strindbergs The creditors (Fordringsägare) i en version av dramatikern Peter Greig på Donmar Warehouse, i regi av skådepelaren Alan Rickman. Nu har en tävling utlysts för att hitta bästa produktionsteam för en uppsättning av Jonas Hassen Khemiris Invasion på Soho Theatre, och under nästa år ska Nottingham Playhouse sätta upp Can you whistle, Johanna? av Ulf Stark.
Ryan Davies i Henning Mankells Bridge to the stars. Foto: National Theatre
Det senaste i raden av projekt som syftar till att få upp mer svensk samtidsdramatik på brittiska scener är Swedish Theatre Café. Under våren har fyrtio svenska pjäser i översättning lästs och diskuterats av en grupp brittiska teaterchefer och dramaturger.
Samtalen har fokuserats på pjäsernas möjlighet att bli spelade på en brittisk marknad. Projektet kulminerar den 6 juni då brittisk teaterbransch bjuds in till ”rehearsed readings” av fyra av de svenska pjäserna.
Och vad pratar man om i brittisk teaterväg? Den snöpliga nedläggningen av The lord of the rings, som kostat 12,5 miljoner pund i produktionskostnad och bara spelat i West End i ett år. Flopp eller konstnärlig succé? Därom tvistar britterna.
LÄNKAR
Arts Council England
The Bush Theatre
National Theatre
Royal Court Theatre
People Show
Soho Theatre
Nottingham Playhouse
Läs fler av Nummers omvärldsutblickar under våren:
Tysk teatervår
Köpenhamns nya Skuespilhus
Teaterupplevelser i Rio de Janeiro
Loading ...
