Grällt om godhet

Hur ska man kunna leva gott och samtidigt göra gott? Hjälpa andra utan att försumma sig själv? Det är en klassisk, förmodligen olöslig, konflikt som Brecht dissekerar i sin pjäs. Och vad är för övrigt en god människa? Svaren överlåter han, och Dalateaterns uppsättning, åt publiken att fundera vidare på.

Föreställningen börjar med ett välkomnande intro som river barriären mellan scen och salong. Vattenförsäljaren Wang får oss att börja spana efter de tre gudarna som ska anlända till vår hårda, kalla värld där klassklyftorna växer och armbågarna måste vässas. Finns gudarna kanske bland publiken? In kommer tre astronautfilurer, ett slags robotar som verkar ha rymt från någon science fiction-serie.

Shen Te visar sig vara den enda goda människa gudarna träffar på. Anna Granquist är ett litet kraftpaket av energi. Lika övertygande i sin gestaltning av den naiva Shen Te – ”förorternas ängel”, med vänlig, norrländsk dialekt och mjuk pagefrisyr – som av hennes maffiabossliknande Shui Ta, vars rakade skalle för tankarna till en hardcorefeminist. Shui Ta är den rationelle, kalkylerande och omutlige affärsmannen till kusin, som Shen Te tvingas uppfinna för att inte gå under. Det är bara kärleken som hotar att få kusinen på fall. Första mötet mellan Måns Clausens flygare Yang Sun och Shen Te blir här laddat och ömsint.

Regissören Kajsa Isakson har tillfört lättsam revyton och ironi, här drivs med de ibland hopplösa moralkakor som inte minst gudarna häver ur sig. Skådespeleriet leker med diverse schabloner och är medvetet grällt. Karaktärerna runt Shen Te skruvas till krumelurer. Men Brecht ville visa på att människan är en sammansatt natur. Tänk bara på hans Puntila – jovialisk och human som berusad, egoistisk skitstövel som nykter. Denna mänskliga komplexitet går här lite om intet. Fast rätt roligt blir det, publiktillvänt och burleskt, vilket musikerna på scen understryker med gäckande, suggestiva ljudbilder. Och ibland bränner det till – för här finns ett par välbehövliga scener av skärande indignation som känns på allvar.