På turné med föreställningen The good body. Har precis spelat en föreställning i Vansbro – och är skithungrig. Ser mig omkring efter någonstans att äta, men det är inte en själ ute och allt är bara igenbommat. Mina kollegor har varit smarta nog att köpa pastasallad på Konsum innan föreställningen. Jag fortsätter desperat att leta mat. Det måste finnas en pizzeria eller ett kebabställe, tänker jag. Kylan börjar krypa in i min hungriga kropp. Börjar rabbla upp mina repliker från föreställningen där en karaktär jag spelar säger: ”Jag älskar mat, hur den smakar hur den glider ner, hur den smälter i magen…”. Det stämmer på mig. Jag älskar verkligen mat och har alltid haft stor aptit. För jag kommer ifrån en kultur där man ska ha stor aptit.
Jag är kurd och älskar sill och potatis och fläsk, vilket är ovanligt. Som kurd ska man älska lammkött, eller som det heter, ” Halalakött” . Det ska vara mycket, mycket kött i alla maträtter.
Min mamma brukar fylla fårtarmar med kryddat ris som jag bara tycker är blähhhhhhh. Jag brukar säga:” mamma jag trycker i mig hellre 50 stycken blodplättar än äter det här” ! Då brukar hon säga: ”Jag trycker i mig 23 fårpungkulor, 25 stycken fårmage och 2 stycken fårhjärnor än äter gris!”
Och nu när jag står här i Vansbro mitt i ingenmansland, så skulle jag göra vad som helst – till och med äta fårpungkulor!
Jag går där tankspridd och rabblar desperat repliker. Är nästan på väg att ge upp när jag ser en skylt där det står ”Pizzeria 100 meter”. Blir rörd av glädje och får Love Storys-musik i huvudet (nananana…nanananan..ana…). Springer mot pizzerian som om jag skulle springa in i min älskades famn, öppnar dörren… och där står en glad man. Pizzabagaren är svensk. De uppkavlade skjortärmarna avslöjar likbleka armar och han utbrister på dalmål: ”Ska du ha en kebab eller?” Blir misstänksam, men beställer ändå en pizza och raskar sedan vidare till hotellet och sover som en kossa.
Folk tror att man som turnerande skådespelare tänker på figuren och jämt ska se bra ut, att det är sådan lyx att vara på turné. Men jag ska tala om för dig att man kan inte hålla i någon figur när man äter så sent efter en föreställning och sedan lägger sig och sover direkt på det. Oftast är det dessutom onyttig mat man får i sig. Dagen där på åker man i en bil eller tåg vidare till nästa ställe, stannar, äter lunch sitter igen, checkar in, sover lite, upp till sminket spelar föreställningen, letar desperat efter en restaurang. Och så pågår det.
Och hotellrummen känns väldigt ensamma. Ibland har vi bott på sådana ställen där det inte bor en själ, där hotellet är obemannat under kvällen och man har egen nyckel som man får hämta på baksidan av hotellet. Ja, sedan finns det ju hotell som är lyxigare, som har öppet till en viss tid, men jag är ledsen, jag längtar hem. Ja jag är invandrare och jag tycker att jag har vandrat färdigt nu.
I bland kan jag ligga på hotellrummet och tänka på min mamma och hennes funderingar kring mat och kvinnoideal. Hon bryr sig inte om jag är smal eller tjock. Det enda hon bryr sig om är om jag har ätit tillräckligt och att det ska finnas så mycket mat, så att hon kan skicka med mig tio matlådor.
Jag borde nog tänka på mitt utseende nu när jag ju faktiskt spelar en föreställning om kvinnlig kroppsfixering. Där dramatikern Eve Ensler möter kvinnor runt om i världen som gör allt för att försköna sig.
Men allvarligt, jag orkar inte tänka på min figur. Jag tänker bara på min mammas vinbladsdolmar och minns hur hon en dag kom förbi mig vid middagstiden och det fläskkotlett i stekpannan som jag så älskar så. Min mamma fick panik och sa att hon ville äta något annat, något som var ”helal”. Och då sa jag utan att tänka mig för: ”Det finns kroppkakor i frysen”. Då tittade hon skräckslagen på mig och sa: ”kropp? Kaka? Vems kropp är kaka? I frysen?” Då visade jag för henne vad det var och då pustade hon ut och sa det är ju ”kutlik”, Nej mamma det här är inte kutlik det här är kroppkakor. ”Kroppkaka eller kutlik, det är samma sak sa hon och drog åt sig paketet med kakorna. ”Nej mamma! Stopp! Kropp kakan är gjord av potatis och inte bulgur, den innehåller griskött och inte lammkött! Hon tappar paketet i golvet och ger ifrån sig ett tjut: ”Yalla jag går hem nu”.
Jag har turnerat i nästan hela landet och har kommit fram till att man aldrig ska äta på ställen där:
1. Pizzabagaren heter Bengt
2. Sushiställe som ägs av Ahmet – det är inte bara att man ska äta rå fisk, utan man ska ha hår i fisken också.
Samtidigt är jag ytterst tacksam för att det finns små kurder eller araber runt i landet som orkar ha öppet till sent och mätta sådana desperat skådespelare som jag.
Loading ...
