Dessertperformance

Amerikanska Tanya Mars är professor i performance i Toronto. Hon slog igenom på sjuttiotalet när hon klädde nakna män i penissmycken.
   I sitt nya verk, O sweet jolly, är hon långt ifrån ensam på scenen – hundrafemtio tårtor och tusen dessertassietter håller henne sällskap. Nummer kan inte låta bli att fråga vad hon ska göra med alla tårtor.

– Jag tror att de kommer skapa en väldigt vacker bild. Jag vill att rummet ska vara inbjudande, och de flesta är väldigt lockade av sötsaker. Kanske får publiken smaka, kanske inte – jag har inte bestämt mig än. Jag vill ta upp frågor om generositet och själviskhet. 

Om du ska äta ensam hoppas jag du har en söt tand!
   – Det har jag! Jag tror att desserter löser många problem här i världen. Desserter och skor.

Berätta mer om temat generositet kontra själviskhet.
   – Vad är att ha för mycket? För att ta ett vardagligt exempel: någon kan tycka det är helt vansinnigt att ha tjugofem par skor. Men en Hollywoodkändis kan ha tusen par! Det är alltid lätt att peka på någon annan och säga ”du har mer än du behöver, varför delar du inte med dig?”. Jag har funderat mycket kring min egen girighet också och i min konst strävar jag alltid efter att belysa konflikter i den mänskliga naturen. Inte för att för att lägga fram en lösning, utan för att uppmuntra till självreflektion.

Du har skapat O sweet jolly under ett residens i Malmö och ska ha med ett ljudverk från klockspelet i Lunds domkyrka – påverkas du mycket av platsen du jobbar på?
   – Ja, jag är inte så intresserad av det jag kallar Madonnaeffekten, en artist som dimper ner ”ta-daa, här är jag” och sedan åker igen. Jag åkte till Lund min första helg i Sverige och gillade klockspelet jättemycket. Jag är fascinerad av medeltiden och använder gärna historiska inslag i mina verk. Och det känns fint att lyfta fram något som kanske tas för givet av lokalbefolkningen.

I maj kommer en biografi över ditt arbete som heter From ironic to iconic – The performance work of Tanya Mars. Beskriver den titeln dig på rätt sätt tycker du?
   – Oh my God, it’s perfect! När redaktören kom på titeln var jag så glad! För jag använder mig mycket av humor, satir och ironi mina verk. Och dessutom är performancekonst flyktigt, dokumentation av den kan aldrig fånga stämningen, en bild kan få den att framstå som bättre än den var, eller tvärtom. Därför mytologiseras verken, ”var du där? Såg du?”. Myten växer från mun till mun.

Slutligen, jag kan inte låta bli att fråga, hur många par skor har du själv?
   – Ha ha, för ett par år sedan hade jag tre eller fyra par men plötsligt blev jag skonarkoman. Jag insåg att jag alltid kan ha samma svarta byxor, skjorta och jacka, men när jag har riktigt läckra skor ändrar det hela outfiten. Så nu har jag runt femtio par. Men de flesta är helt galna och lämpar sig bara för performance. Och nu har folk börjat ge mig sina avlagda knäppa skor.