Det allra viktigaste: Unga Klara

På Unga Klara får man just nu queer för hela slanten och här pågår ett metateatralt frosseri från början till slut: kvinnliga skådespelare som spelar män och vice versa. Ja, till och med en kvinnlig skådespelare som genom hela pjäsen spelar man och vid ett tillfälle klär ut sig till kvinna, men i slutet visar sig vara – en kvinnlig Harlekin! Spelar roll liksom.
   Handlingens förutsättningar, inom vilka pjäsen broderas ut till ett riktigt spektakel, är följande: ett teatersällskap får i uppgift att, med hjälp av teaterns förställningskonst, rädda ett antal olyckliga själar som bor på ett pensionat. För idén svarar den av Ann Petrén fenomenalt manligt gestaltade teaterproducenten Dr Fregoli, som verkar på uppdrag av Livets Teater.
   Suzanne Osten bränner av hela teaterns illusionsarsenal av kostym, make up, överraskande scenlösningar och klassiska masker. Allt är så snyggt genomfört och skådespelarna så härligt överdrivna att man gärna låter sig luras med på denna fyratimmars teaterkarneval. Simon Norrthon är förtjusande såväl i drag som i rollen som överflödig teaterregissör, Malin Ek gör en gedigen, kärlekstörstande nucka och med Cesar Sarachu som pensionatsvärdinna skulle även jag ha svårt för att checka ut.
   Det allra viktigaste är ett måste lika mycket för de redan invigda, som för dem som tror att queer betyder ”konstig”. Infogat i programmet finns dessutom ett rosa queermanifest som kan vecklas ut och sättas upp hemma på väggen.