Ölands Dramatiska Teater är den lilla teatern med de stora ambitionerna. Med den öländska byn Stora Frö som bas har de på några år byggt upp ett resande teatersällskap med konstnärlig höjd för unga i Kalmar och Kronobergs län.
Sin erfarenhet från Dockteatern Långa näsan och Dockteater Tittut i Stockholm samt Byteatern i Kalmar förvaltar de väl. Anna Hammarstedts egentillverkade dockor är ständiga medspelare i deras föreställningar, även då de, som nu, spelar för tonåringar.
I Fula E har Edit ur August Strindbergs Ett drömspel blivit svartlockig gotdocka med ledsna ögon och misshandlat inre. Gänglige tonåringen Y (uttalat Why) i Dr Martens och slänglugg är inte mycket muntrare.
Är det några det är synd om på jorden så är det väl dessa, resonerar Agnes (Anna Hammarstedt), som kommer till Tellus med rymdskepp och silverfärgade gummistövlar för att undersöka människans livsvillkor.
Att en och annan sänkhåv har fått fel grön färg bryr hon sig inte värst mycket om, när det finns verkliga problem att ta sig an – nämligen grubblande unga som saknar både trygghet och stöd från sina föräldrar.
Den röda sjalen kommer väl till pass för att väva in ungdomarnas värsta sorger. De lindrigare hjälper Agnes dem att förvalta, så att de så småningom kan blomma ut till lysande maskrosbarn och förvandla sin vrede till något gott.
Det är schvung på Johan Bernanders manus där tonårsjargongen tumlar runt med Strindbergcitaten och ett och annat existentiellt lån från William Shakespeare (”Att vara eller inte vara” – vad annars?)
Anna Hammarstedt och Peter Bergared arbetar nyanserat i flödet av roller, men riktig magi uppstår först när de utmejslade dockorna via dem får liv på scenen. I Edits och Y:s orörliga ansiktsdrag och troskyldiga uppsyn är det lätt att spegla sina egna funderingar.
Jan Lindells visionära musik underbygger den framtidstro som trots allt förnimms och i Anna Hammarstedts enkla och fiffiga turnéscenografi får tonårsbekymren vagga i böljande tyger.
Loading ...
