Att verklighetsuppfattningen påverkas när en konstnärlig gestaltning tar plats i det offentliga rummet, är konstnären Dominique Gonzalez-Foersters och musikern Ari Benjamin Meyers fascinerande version av François Truffauts film Fahrenheit 451 (efter Ray Bradburys roman) ett tydligt exempel på. När vissa inslag är uppenbart teatraliska iscensättningar även för den som inte alls vet om vad som pågår, blir andra handlingar desto mer laddade för alla närvarande. Fahrenheit 451 som T.451 bygger på utspelar sig i ett samhälle, där böcker är förbjudna och där läsning inte längre är tillåtet. Brandkårens uppdrag blir därför att samla in och bränna alla böcker de hittar. Vilket de alltså gör med stor inlevelse på olika platser i Tensta.
Men innan dess har T.451 inletts med att konsertsviten av Bernard Herrmanns suggestiva filmmusik framförts i en halvtimmes lång konsert i Rotundan på Stadsbiblioteket vid Sveavägen. Där, i boktemplet, gör också brandmännen som vi senare kommer att se i aktion i Hjulsta och i Tensta, entré.
Vi ledsagas av musiken och av de aktörer i röda t-shirts som presenterar sig med orden ”Vi är filmen och vi kan manuset. Följ oss!” Greppet fungerar förvånansvärt väl under våra gemensamma promenader och tunnelbanefärder. Andra söndagsflanörer och resenärer undrar förstås vad som sker när de hör filmmusiken och ser alla som kommer gående samt trängs i tunnelbanan.
Som programblad har vi försetts med en fyrasidig tecknad berättelse, där vi i ett antal bilder kan se vad som ska komma att ske. I tunnelbanevagnen på väg från Fridhemsplan mot Husby utspelar sig också mötet mellan brandmannen Guy Montag (Pontus Pettersson) och hans granne Clarisse (Halla Oafsdotter).
Men det är när brandmännen ska utföra sitt uppdrag att bränna böcker som det, så att säga, verkligen hettar till. När böcker som slängts och burits ut ur en lägenhet samlas på gården tar ett barn upp en barnbok och börjar bläddra i den. En mamma tar snabbt ifrån barnet boken och kastar tillbaka den och genast sprider sig osäkerheten om det ingår i föreställningen eller inte. En liknande scen fast med annan utgång utspelar sig när brandmännen återigen samlat ihop en stor hög böcker att bränna.
Som tur är bränns inte böckerna bokstavligen utan mer bildligt genom att de sprutas ned med svart färg så att de ser ut att ha förkolnat. Innan de börjar ber en kvinna i sällskap med två barn att få ta två barnböcker, och om den förra sekvensen var arrangerad och ingick i föreställningen, blir jag än mer osäker här.
För samtidigt som allmänna bibliotek läggs ned eller säljs ut är inte alla lika priviligerade som prinsessan Estelle att de får 200 barnböcker i dopgåva. Även om detta kanske inte var ögonblicket då T.451 blev verklighet, blev en del av det som skedde i iscensättningen onekligen en del av den.
Läs Nummers recension av Mittiprickteaterns uppsättning av Fahrenheit 451 här.
Loading ...
