Umeå Teaterförening fyller 70 år, Grotteatern 40 år och Profilteatern fyller 20 år. Mest populärt är 30-årsjubileum: Norrlandsoperan, Ögonblicksteatern och Teatermagasinet sätter alla 30 ljus i tårtan.
Givetvis går allt att förklara rationellt. Teaterlivets grand old lady, Umeå Teaterförening, bildades 1934 som ett direkt resultat av att Riksteaterns publikorganisation (numera Riksteatern) grundades 1933. Amatörteaterföreningen Grotteaterns start 1964 under namnet Umeå Studentteater sammanfaller någorlunda med universitetets tillkomst 1965. De tre 30-åringarna är alla barn av 70-talets kulturpolitiska klimat.
– Den statliga kulturpolitiken fyller ju också jämnt , så allt hänger ihop säger Norrlandoperans nuvarande chef Magnus Aspegren.
Operakonsten skulle nå nya publikgrupper utanför storstäderna, barn- och ungdomsteater i stadsdelarna prioriterades.
Expansivt kulturklimat
Den fria gruppen Ögonblicksteatern började som en studentteatergrupp inom Grotteatern. De skulle bara göra en pjäs, därav namnet, men det blev fler, många fler. Efter två år övergick gruppen från amatörnivå till en mer professionell tillvaro.
– Umeå hade ett väldigt expansivt kulturklimat då, musikrörelsen var stark, teatergrupper och politiska grupperingar bildades, det var en väldig fart på allting. Kulturpolitiken var offensiv, man skulle nå ut till den ovana publiken. Teatern var ett verktyg för politisk kamp, säger Karin Larson, den enda kvarvarande medlemmen från Ögonblicksteatern tidiga år.
Teatermagasinet startade som Ålidhems barn- och ungdomsteater i det som 1974 var Umeås nyaste stadsdel. Helge von Bahr, verksamhetsansvarig skriver med anledning av 30-årsjubileet: ”Utan de ungas eget skapande står sig en stad med kulturambitioner slätt och vill man sätta Umeå på teaterkartan måste man låta tusen blommor blomma.”
Att låta tusen blommor blomma
I det uttrycket ligger också en förklaring till att den yngsta jubilaren, Profilteatern, i år kan fira 20 år. Liksom den äldre kusinen Ögonblicksteatern började Profilteatern som en undergrupp av amatörteaterföreningen Grotteatern. Några gick på ”sopis”, socionomutbildningen, andra var på väg att bli lärare. 1984 bestämde sig några av dem för att satsa på en riktig föreställning. Det blev Huvudbry, en barnteaterföreställning som utspelade sig inne i en hjärna. Det tidiga 80-talets arrangörer hade råd med barnteater, gruppen fick produktionsmedel av kommunen för en ny produktion och kunde satsa. Ganska snart kunde medlemmarna lägga sina utbildningar på hyllan. En av dem som fortfarande finns kvar är Ulla Karlsson. Hon jämför 1980-talets gynnsammare och 2000-talets kärvare kulturklimat:
– Det var inte vilka människor som helst som blev en grupp, vi ville verkligen något. Även om de ekonomiska förutsättningarna varit sämre hade vi segat oss kvar i alla fall ett tag, men självklart hjälpte det oss. Då fick vi säga ifrån att vi inte kunde spela mer än 60 föreställningar på en termin men nu är vi glada om vi får spela fyrtio, säger hon.
Ett mystiskt mönster
Naturliga, rationella förklaringar i all ära, men det vilar ändå ett mystiskt skimmer över det faktum att just årtal som slutar på fyra har satt så många spår i Umeås teaterliv. Är den cykliska regelbundenheten verkligen bara slumpmässig påverkan av olika yttre faktorer? Eller finns kanske en lagbundenhet?
Ett alternativt svar hittar vi i USA där Dr Geoffrey West funnit ett matematiskt samband som förenar allt i hela världen. Till tidningen The New Zealand Herald säger Dr West:
– Four is the magic number of life.
1934, 1964, 1974 och 1984.
Vilka som firar tioårsjubileum i Umeå år 2014 återstår att se.
Loading ...
