Streetsmart Bergmanblingning

Nej, Manuel Cubas gör ingen parodi, hans grundton är djupt allvarlig, precis som i Cinderella, hans förra samarbete med streetdansgruppen Twisted Feet, som tog upp utanförskap. Därför känns det ärligt talat rätt märkligt att föreställningen med jämna mellanrum förvandlas till värsta freestylepartyt. På några minuter går Twisted Feet från att dansa som vilddjur till publikens vrål, till att hålla trevande monologer om att ta avsked. Kan man verkligen göra så?
 
För mig klingar det lite falskt, samtidigt som jag hela tiden sitter och väntar på nästa, tunga dansparti och dessutom hoppas att det ska vara riktigt långt. För det är koreografin jag vill åt – och jag är inte ensam om det. Twisted har en stor fanclub som älskar dem och låter dem veta det. Gruppen är skicklig, har grym känsla och håller på att utveckla en lyrisk, explosiv stil som är unik i svenska streetsammanhang.
   Min tolkning är att det åtminstone delvis är ett resultat av samarbetet med Cubas. Och just där finns faktiskt den röda tråden mellan rörelse och ord. Musikerna och dj:n utgör ett diskret, men väldigt närvarande, tredje element. Skådespelarna ur Backa teaters ensemble blir en rolig och sammanhållande del av helheten. Men det är alltså dansen som sticker ut och som ger det ”nya” Backa teater fortsatt välförtjänt kredd och fulla salonger.

Nej, det är ingen slump att en sådan här föreställning sätts upp på just Backa. Konstnärlige ledaren Mattias Andersson har på kort tid visat att han har känsla för vad unga människor vill ha, och hur man ger det till dem.