Det ska vara en tvångströja i höst

Jag pratar alltså inte om ”skruvade komedier”, det spelas väl konstant tretton på dussinet av den sorten. Inte heller syftar jag på vardagsångest, utschasning eller klassiskt svårmod i svart polokrage. Nej, trendigast just nu är föreställningar som tangerar de där tillstånden som kräver psykoterapi, elchocker och receptbelagd medicin. Med facit i handen ser vi att Staffan Westerberg, som alltid, var före sin tid med sin mentalsjukhusshow Pite 55 för fem år sedan.
   Men kanske är det framförallt Sarah Kanes samlade ångest som, efter att vällt in i Sverige och blivit salongsfin, banat väg för detta patologiska vansinne som nu tar allt större plats på våra scener. Eller så är det bara fråga om att den samhällsspeglande konstformen är väl uppdaterad i de senaste larmrapporterna. Människor mår allt sämre, Gud är långtidssjukskriven och psykvården krisar.
    Ju mer jag tänker på den där stora scenografihögen med tvätt i Les Ballets C. De la B:s vsprs (läs Nummers recension här») desto mer rätt känns tolkningen av allt det där vita tyget som tvångströjor. Tokdansens koreografi sades ju dessutom vara inspirerad av gamla filmer med mentalpatienter och även om jag personligen inte frälstes av iscensättningen verkade många andra ha känt sig otäckt hemma i galenskapen.
   
REDAN I VÅRAS kunde man faktiskt se svenska dansare breaka totalt, när Bounce sålde ut Dansens hus kväll efter kväll med sin tolkning av Ken Keseys Gökboet (Läs Nummers recension här»). De dansande mentalpatienterna återkommer med fler föreställningar i höst, i Göteborg och Stockholm. Dansens hus försöker uttryckligen ta sitt samhälleliga ansvar och kallar sitt höstprogram för ljusterapi.
   Men innan Syster Ratched kommit i sin vita rock igen spelas en rad föreställningar i med liknande ämnesval – och det är inte bara fiktiva hjärnor som ska vändas ut och in, man ger sig på publiken också. På en och samma vecka kan den som känner sig hyfsat stabil gå på tre psykrelaterade föreställningar. På Elverket görs en reading av Petra Hjortensjös monolog med det distinkta namnet Psykbryt.nu. Den ska, enligt Dramatens hemsida, kritisera den moderna psykvården med nån sorts parallella referenser till Sarah Kanes 4:48 Psychosis. Drabbar den alltför hårt kan man några dagar senare söka bot på Kulturhuset i Stockholm genom att se föreställningen Revolutions in therapy. Den utannonseras som ”en terapisession” med den kanadensiska teatergruppen STO Union. Och skulle inte detta hjälpa vankas Hypno Comedy på Nya Casinoteatern, en humoristisk hypnosshow, kallad Seeing is believing. Här är det uttryckligen fråga om publikexperiment, förhoppningsvis ingår skratterapi.
   
DET ÄR ONEKLIGEN ÅNGEST i höstluften och mer hjärna än hjärta på repertoaren just nu. Det kan bara inte vara en slump att Stockholms krogliv till på kuppen förärats med en bar som i rakt nedstigande led ärvt sitt namn från Strindbergs paranoiatext nummer ett. Inferno Bar öppnade nyligen på Strindbergs hemadress, Drottninggatan 85. Ett mer självklart ställe att gå till om man vill spä på dessa (van)föreställningars mentala effekter med ett glas sinnesgrumlande absinth lär väl knappast finnas.