Det stora lilla är, liksom den förförande föreställningen Fågelkonferensen från i våras, en del av Masthuggsteaterns ambitiösa 3-årsprojekt ”Vem bryr sig?”. Jag gillar att man tydligt går ut med att det finns en vilja att påverka sin publik till att söka förändra en värld som vi alla vet mår rätt så ruttet. Den scenkonst som sedan spelas skriver ingen på näsan utan visar bara på fenomen och mänsklighet samt en önskan om något annat.
Plakatteater light liksom.
”Om världen och allt som finns i den” blir svaret på frågan om vad pjäsen handlade om från min snart femåriga dotter. Och hon har så rätt. Kristina Ros pjäs är historien om hur allting en gång började, om hur själva livet tog fart på planeten och så klart om hur människan uppstod och sedermera föll med girighet och makt som främsta vapen. Men, efter fallet blir de vänner igen. Skönt!
Allt detta gestaltas med bravur, under en dryg halvtimme, av skådespelarna Anna-Carin Henricsson och Henrik Bergström. De använder hela sina kroppar med nyfikenhet och tydlighet, vilket ju är nödvändigt för målgruppen.
I scenen då aporna befolkar jorden vrider sig barnen av skratt. Texten är för den sakens skull inte sekundär, tvärtom. Det hade varit lätt att förenkla för mycket.
Ett elipsformat himlavalv i blåvit batik spänt över bambustavar bildar stommen i Råger Johanssons scenografi som är både vilsam och vacker i sin enkelhet. Musiken av Jonas Franke-Blom bildar en trygg, skön ljudmattta.
Vid något tillfälle kändes det lite som om vi satt och betraktade gestaltningsövningar på scenskolan skall jag dock erkänna. Kanske borde regissör Rolf Sossna ha varit något mer återhållsam på sina ställen. Men, det må vara förlåtet, då föreställningen som helhet fungerar mycket väl och barnen vällustigt suger i sig alltihop.
Loading ...
