Det var det fräckaste med Obanteatern

Werner Holzwarths bilderbok om mullvaden som en morgon tittar upp ur sin håla och får en bajskorv i huvudet gör succé hos de flesta barn i pottåldern. Bilderna är obetalbara, men själva storyn i boken håller knappt för en teaterföreställning. Där går mullvaden bara runt till olika djur, frågar om de gjort det där han har på huvudet och får svar genom konkret bevisföring. Det vill säga – han jämför bajset.
   Skånebaserade Obanteatern har klokt nog placerat mullvadens jakt på den skyldige i ett showmaskineri som drar bajshumorn till sin spets. ”Bajsandet i sig rymmer ju mycket rytmik” skriver teatergruppen i förhandsinformationen, och utifrån denna visdom har man skapat en svängig ljudbild av djurens naturbehov. Tomas Fingals mullvad i grå mjukisdräkt går runt med en brun kringla på huvudet och möter Marcus Ödéhns och Henrik Anderssons halvknasiga men naturnära djurtolkningar. Grisen är förstås värst, han har visst ätit både saxar och lim och efter dennes högljudda gasanfall är man tacksam över att luktteater inte är på modet. Inte bara barnen tjuter av skratt. Det roligaste som finns är när stora leker har ju till och med Alfons Åberg sagt, och här skojar tre vuxna karlar dessutom om något nästan förbjudet. Och dom ser ut att ha riktigt kul. Som vuxen roas man dessutom gott av Marcus Ödéhns fjolliga showhäst i paljettklänning, en finurlig skumgummikreation till kossa och två sprättigt snurriga flugor – själva bajsexperterna i sammanhanget. En skitkul show helt enkelt.