En rysk skröna om livet, kärleken och konsten kräver givetvis ett mäktigt myller på scenen. Regissören Leif Stinnerbom låter flera av skådespelarna spela flera roller och slinka snyggt in i och ut ur dem, mellan ställningarna i scenografins tillåtande stålstruktur (Peter Holm). Och för att bidra än mer har han lockat dit Ale Möller Band, med uppdraget att utgöra djävulens brokiga och mullrande anhang. Men också att ge hela föreställningen dess unika rytm och rörlighet. Allt enligt Stinnerboms och hans Västanå Teaters sagomytiska musikteaterkoncept – där scenisk narration alltid har med folkkulturell rytm att göra.
Ale Möllers rövarband fyller värdigt scenrummet med sina toner och, om man vill gissa lite fördomsfullt, salongen med kulturbärande medelålders kvinnor. (Om du skulle vara allergisk mot deras världsfolkblues kommer du att ha rejäla utslag efter tre och en halv timmar.)
Det blir en glödande och kraftfullt berättad historia, buren av banjo, dragspel och skalmeja, av grekiska och västafrikanska sångtexter. Pulserande mellan titelrollernas tragiska passion, en konstcensurerande ideologi som på Michail Bulgakovs tid, och den filosofiska diskussionen i parallellhistorien om Pontius Pilatus (Ingvar Hirdwall) och Jesus (Bashkim Neziraj).
Ensemblen har blivit uppenbart eggad av upplägget och ger allt de har ut i minsta biroll. Långt inne i Philip Zandéns Mästarens böjda kropp i sladdrig nattskjorta bultar styrka och tro, Frida Westerdahls Margarita är magnifik som nasalt sexig häxa – jag slukar deras kärlekshistoria hel med blomblad och allt. Även Per Sandbergs lilla dans med hatt och Bergljót Árnadóttirs galna tjockiskatt.
Precis som i aktuella Friskytten på Folkoperan kan ett besök av djävulen visa sig riktigt gynnsamt. När han nu siktat in sig på en stunds rajraj i diktaturens Moskva väcks konsten och livsgnistan upp, och allt blir lite roligare. Nästan lite väl trivsamt. För särskilt diabolisk är inte Jakob Eklunds Woland, han ryter stiligt när andan faller på men framstår mest som en mysfarbror med lilla farliga glimten i ögat.
Jag hade gärna sett ännu mer svärta i färgerna, och på sina ställen mer teater och mindre folkmusikkonsert. Men sammantaget har den musikaliska teaterfesten Mästaren och Margarita fått en kreativ och flott skräddarsydd ”larger than life”-kostym.
Länkar:
Västanå Teater
Loading ...
