Höga karga fjäll som kastar sig ner i norska fjordar. Vilt skriande liv och skendöd i skuggiga dalar. Josette Bushell-Mingo låter When we dead awaken utspela sig i ett avskalat landskap där fyra vita skärmar bygger rum med skuggspel, ljus- och ljudkulisser.
Konstnären Rubek lever med sin unga hustru Maja. På en resa till hennes hemland Norge möter han Irene, sin forna musa, hon som tog med sig nyckeln till hans konstnärskap när hon försvann. Här finns också Ulfheim, björndödaren, som Maja fascineras av. Medan Rubek försöker återskapa det han och Irene en gång hade ger sig Maja ut på höghöjdsäventyr med Ulfheim.
Tove Olssons Maja och Matthew Zajacs Ulfheim rör sig i dramats bakgrund. Robert Pickavance gör Rubek till en trovärdig egoistisk skitstövel i vit kostym. Att Maja inte duger till musa är alls inte hennes fel, nej nej, hon kan ju inte hjälpa att han valde fel. Och att han vill ha tillbaka Irene handlar mest om hans eget ego och dess möjligheter att skapa. Susanne Gunnersen är skönt drastisk som Irene – hon som offrade sin själ för Rubeks stora konstverk: Uppståndelsens dag.
Nu är såväl uppståndelsens som uppgörelsens dag kommen. Det är dags för de döda att vakna ur sin dvala. Jag ser When we dead awaken som ett lustmord på det manliga, singulära konstnärsgeniet och samtidigt som en hyllning till konsten, dess egenvärde och dess medskapare. Musorna vars namn aldrig ristas in i plaketter på museer.
Men det handlar inte bara om konst kontra liv. Konsten skulle mycket väl kunna ersättas med något annat som tillåts gå före alla medmänskliga hänsyn. Ytterst handlar det om att följa sin egen väg: om den så går mot verklig död in i en lavin eller har en björnjägare till guide.
When we dead awaken är tät, avskalad och väcker obehagliga frågor om hur det egna livet egentligen levs. Som död eller levande?
FAKTA OCH LÄNKAR
When we dead awaken är ett samarbete mellan Västerbottensteatern, Unity Theatre och Riksteatern, och turnerar just nu.
Mer om pjäsen går att läsa på Ibsennätet.
Loading ...
