Med pjäser som Horisonten är här, Palme dör innan paus och Det stora samlaget har Teater Bhopa gjort sig kända för att våga sätta upp storslagen dramatik som tar upp aktuella samhällsfrågor.
Den 7 februari hade deras nya pjäs premiär. Döden är inget för mig är ett nyskrivet drama av Klas Abrahamsson som Lars Melin har regisserat. När han och ensemblen med Viktoria Folkesson, Caisa-Stina Forssberg, Pär Luttropp, Karin Stigsdotter och Jan Ärfström började repetera hade de drygt 100 sidor politisk diskussion utan scenanvisningar att arbeta med.
– Det har varit svårt. Men har blivit lättare och lättare. Nu känner jag mig bara oerhört stolt, säger Lars Melin.
Pjäsen heter Döden är inget för mig – en uppgörelse med ditt samvete. På vilket sätt är den en uppgörelse med samvetet?
– Pjäsen tar upp många av de orättvisor som finns i vår civilisation. Svält, utsugningen av tredje världen, mäns förtryck av kvinnor, vuxnas förtryck av barn, miljöförstöring. Den typ av frågor som många av oss har dåligt samvete för och inte vet hur vi ska hantera. För vad ska man göra? Hjälper det att sopsortera? Räcker det? Rent konkret handlar pjäsen om fyra personer som har slutit sig samman för att försöka leva konsekvent till 100 procent. Det ska visa sig att det inte heller är så lätt. Man kan säga att de går lite för långt.
Leva konsekvent, har du några exempel?
– En av kvinnorna är för abort. Men hon har aldrig själv gått igenom någon abort och tycker därför inte att hon kan argumentera på ett trovärdigt sätt. Därför ber hon en av männen att göra henne med barn. En av männen tycker att han har behandlat kvinnor illa. Han tar på sig hela mansförtrycket och väljer att kastrera sig själv. Det är absurt och drastiskt, men pjäsen vill sätta frågor på sin spets.
I förhandsinformationen beskrivs pjäsen som ett drama som tar upp stora frågor om etik och moral blandat med frågor om golf, caffè latte och blommiga tapeter. Hur går det ihop?
– Människorna i pjäsen försöker vara väldigt, väldigt bra. De är kämpande människor. Men ibland orkar de inte utan vill bara slappna av och dricka caffè latte och lyssna på sin pojkväns skivor. Det finns en kille i pjäsen som har väldigt många skivor. Han har dåligt samvete för det och får en hel del kritik för att han är ytlig.
Pjäsen är dryga två timmar lång och innehåller mycket diskussioner. Har det varit svårt att göra dramatik av alla ord?
– Ja. I början tänkte jag ”Herre Gud, så mycket ord! De gör ju ingenting, det händer inget.” Nu bygger pjäsen fortfarande på diskussioner. Men det finns ett relationsdrama i botten.
Och var kommer döden in i allt det här?
– Det avslöjar jag inte. Jag kan bara säga att döden gör sig påmind på ett konkret sätt.
Loading ...
