Staffan Valdemar Holms version av Friedrich Schillers pjäs Don Carlos är nästan regisserad som en opera, i sin högtidlighet och styvhet, i rörelserna i rummet. Här finns rymd för de stora känslorna, vrålen. Man kastar sig raklång för varandras fötter och ropar om passion och försoning.
Dramat om kungen, drottningen och kungasonen, om kärleken, frihetskampen och inkvisitionen i 1500-talsstormakten Spanien pockar liksom på detta.
Samtidigt är det paradoxalt nog ett återhållet och stiliserat spel på stora scenen. I en oerhört minimalistisk iscensättning: ett tomt scenrum, inramat av höga grå draperier, i vars tyg även kavajerna ser ut att vara uppsydda, kavajerna som alla karaktärer (utom prinsessbarnet) bär till lika gråa byxor och skjortor.
En byråkratiskt enhetlig uniform som doftar heltäckningsmatta och långa korridorer, som tydliggör maktapparatens avskärmade blindhet och godtycklighet. En apparat vars regelverk drabbar vem som helst, men framför allt kvinnorna. Hårt uppbundna, både socialt och frisyrmässigt.
Kontrasten mellan känsloutbrott och minimalism blir spänningsskapande, första delen av första akten sprakar. Framför allt för att spelet bitvis är superkoncentrerat och välriktat.
Starka energipunkter blir Nina Fex som bitsk drottningbitch – hon gör Elisabet till den intelligentaste och starkaste karaktären här – och lysande Andreas Rothlin Svenssons Don Carlos, som fyller scenen med sin alldeles egna desperata utstrålning. Det privata och storpolitiska vävs samman i ett handlingsförlopp som Holm snyggt laddar med grå ödesdiger dovhet.
Men mycket snart blir kombinationen av utmanande finsmakarteater och de oändliga spring-i-draperier-turerna i denna komplicerade intrig alltför påfrestande. Trots den roliga leken med de där ständiga breven som bär handlingen framåt, som sticks ner i innerfickor och dras fram som bevis på det ena eller andra.
Trots genomgående bra skådespeleri, och trots den sammanhållna formen får jag inte ihop scenerna i dessa långt över tre timmar av privathet och politik till något stort och helt att ta med mig.
Loading ...
