Dramaten: En magisk jul

Det är fart. Det är fläkt. Det är MYCKET av nästan allting. Inte minst julstämning; snön faller ymnigt från taket, skidor svischar frejdigt från andra raden, granen står så grön och grann i stugan och julklapparna ligger djävulskt lockande därunder och väntar på att öppnas av snälla små barn.
   Precis som i Johan Welltons Fraktgods, i regi av Morgan Alling, väljer samme Alling att även i denna föreställning presentera en rad lösryckta slapstick-nummer, snarare än en helgjuten föreställning.
   Hans komiska ådra har den vuxenpublik som sett Romeo och Julia på Dramatens Elverket, redan fått en glimt av. Men här medverkar han inte enbart som skådespelare, utan har också skrivit manus och regisserat, en magisk prestation i sig (hur regisserar man sig själv? Förts upp på scenen, riva av en snabb scen, sedan ner i salongen igen och analysera?)
   Som titeln antyder är förstås magi föreställningens röda tråd i detta svulstiga sagospel. Osynlig gran och paket som lever sitt eget liv, är några exempel på denna dunkla kraft.
   Man anar inspiration från Harry Potters värld. Så är också den unga publiken med på noterna från första stund. Nästan oavbrutet skrattar de, skriker motrepliker till skådespelarna och är allmänt med, något som ensemblen bjuder in till från allra första början. Barnen tillfrågas om fisvanor, bjuds upp på scenen för att testa motsträviga julklappar, blir attackerade av tomtesäckar och tillfrågas om åsikter om än det ena, än det andra.
   Det funkar bra på en minipublik. Den är definitivt ”på”. Och man kan inte annat än slicka i sig av denna julorgie även som vuxen. Även om föreställningen inte bjuder på några djuplodande tankar, men som underhållning för stunden är det bra.