– Har Sound of Music gått på Dramaten? Nej, det kanske var på Göta Lejon. Carmen då?
Alla skrattar. Någon säger att det nog var på operan.
Stämningen är uppsluppen denna torsdagskväll, då vi sitter i tjejrummet på Solberga ungdomsgård, tio minuters pendeltågsresa från Stockholms city. Sex tjejer från nian, en fritidsledare, fyra skådespelare samt regissör och producent för Sara Kadefors pjäs Hänga ut dricker te, äter muffins och talar om killar, kärlek, svartsjuka och svek. Om detta och en hel del annat – utsatthet, utanförskap, längtan och rädsla – handlar pjäsen, som är Kadefors debut som dramatiker.
Kille eller tjejkompisar
Visst är det på många sätt en kulturkrock – Dramaten på besök i förorten – men trots att skådespelarna och niondeklassarna tillbringar sina liv i väsensskilda miljöer är det slående hur mycket som förenar. För när det kommer till kärlek och relationer tycks det som om tjejer oavsett ålder alltid är de som satsar mest…
– Skulle ni knäcka ihop helt om det tog slut med era killar, frågar Alexandra Rapaport.
– Ja, man hänger ju upp livet på personen, säger Jennifer som varit ihop med sin kille i fyra månader. Det skulle vara mycket svårare att förlora honom än att förlora en tjejkompis.
– Han blir ju ens bästa vän efter ett tag, säger Elise som har ett och ett halvt år i bagaget med nuvarande pojkvännen.
– Om en kille tycker om en och säger att man är snygg betyder det mycket mer än om en tjej säger det, fortsätter Malin. Hon är förlovad, men träffar sällan fästmannen ihop med sina tjejkompisar.
– Han skulle nog ställa upp på det, men han skulle inte tycka att det var kul, förklarar hon.
– Så ni får välja om ni ska umgås med era tjejkompisar eller med era killar? Så var det i mitt förra förhållande också. Jag tycker inte att det är OK, säger Alexandra Rapaport med eftertryck.
I Hänga ut spelar hon Missy, en tjej, som liksom kompisarna väntar på och drömmer om Adrian – en veritabel skitstövel, som utnyttjar tjejer till höger och vänster. Något som Missy och kompisarna Claudia och Beata förstås gör sig fullständigt blinda för.
På besök i ungdomen
Kvällen på Solberga ungdomsgård är bara ett av många möten ensemblen har haft med unga tjejer och killar. Botkyrka, Alvik, Norra Real, S:t Göran – i både grundskola och gymnasium har de träffat referensgrupper för att göra djupdykningar i unga människors liv och tankar.
– Mötena med ungdomarna hjälper oss enormt i arbetet, säger Sofia Ledarp, pjäsens Claudia, som i bilen hem reciterar egna dagboksanteckningar från nionde klass.
Alla i ensemblen har rotat i kalendrar, dagböcker och brev från sin ungdom för att minnas de egna känslostormarna från ungdomstiden. Repetitionsperioden är denna gång extra lång för att de riktigt ska kunna gräva i hur det känns att vara ung.
– Ändå känner vi oss inte klara, säger Jens Ohlin, pjäsens Istvan, som också sitter med i bilen.
Det är en dryg vecka till premiär och jag släpper av de båda Hänga ut-skådisarna på Mariatorget.
– Vi måste gå och ta en öl för att snacka vidare, säger Sofia. Jag kan ändå inte sova…
Kvällen talar sitt tydliga språk. Hänga ut är en pjäs som engagerar.
Loading ...
