Dramatikanalys

Birthe Sjöbergs bok Dramatikanalys är, som underrubriken mycket riktigt säger, en introduktion till konsten att analysera dramatiska texter. I pjäs efter pjäs visas lättbegripliga exempel på hur man kan gå till väga för att frilägga den dramatiska nerven: punkterna mellan vilka dramats spänningar strålar.
Sjöberg utgår ifrån tre aspekter av handlingen: fabeln, intrigen och den performativa. Med fabeln menas den rena, odramatiserade handlingen, intrigen författarens dramatisering av fabeln och den performativa aspekten är intrigen som tänkt teateruppsättning.
Trots sina metodiska vägar uppmanar Birthe Sjöberg på ett sympatiskt vis läsaren till eget tänkande: att dra in de personliga erfarenheterna och associationerna som uppkommer.
Hennes analysförslag är relevanta och erbjuds i generös mångfald; de kan utgå från allt ifrån titeln på verket, scenanvisningarna, tystnaderna mellan replikerna, författarens kontext, psykoanalytiska eller rent av existentiella grunder.
Den första hälften av boken ägnar Sjöberg åt att, med hjälp av ett antal dramatiska texter, förklara sina idéer om analys, och i den andra hälften tillämpar hon dessa idéer på tre skilda pjäser: Racines Faidra (Fedra), Sartres Flugorna och Churchills Top girls.
Jag tror att boken Dramatikanalys kan vara en utmärkt introduktion till att bena upp de mer eller mindre dolda motorerna i dramatiska texter, inte bara för teaterstuderande, utan för alla som är intresserade av dramatik, som vill fördjupa sina teaterupplevelser eller prova på att analysera fiktiva texter i allmänhet. Boken har ett intressant och inspirerande urval, men går aldrig riktigt djupt. Den nöjer sig helt enkelt och prestigelöst med att överlämna djupet till den som ska analysera.