Precis vid hamnkanalen i Göteborg ligger området Klippan. Här finns både den alternativa konsthallen Pannhuset och den internationellt erkända restaurangen Sjömagasinet. Ett kvarter dit folk söker sig för att strosa på hamnpromenaden, ta en glass och titta på vattnet. Området är också fullt av historia. Det är om den Allikateatern vill berätta i sin dramatiserade stadsvandring Porten mot väster.
Nummer ringde upp Jonas Lübeck, producent för årets vandring, som tidigare år har har varit skådespelare.
Det är tredje året i rad som ni spelar Porten mot väster. Vad är det som är så bra med dramatiserade stadsvandringar?
– För det första är Klippans miljö fantastisk. Där finns bevarade miljöer från Göteborgs grundande på 1600-talet fram till idag. Vi spelar med de äkta platserna som en levande scenografi. Det lockar en speciell publik som ofta inte är så van vid teater. Eftersom man går mellan spelplatserna går det att prata under föreställningen. Som skådespelare får man en mer direkt kontakt med publiken än när den sitter som en fjärde vägg i en salong.
Har ni arbetat om vandringen för varje ny säsong?
– Ja, det har tillkommit någon ny scen varje år. Till årets föreställning har vi plockat det bästa ur de två föregående årens vandring. Det är lite mer kompakt och kortare i år också.
Ni spelar ju utomhus. Hur gör ni när till exempel en tjutande polisbil kommer och stör den historiska illusionen?
– Det är hela utmaningen. Ibland tar skådespelarna in sådana detaljer i spelet för att rädda situationen. I år har det inte varit så mycket sådana störningar, det var värre tidigare år. En gång skulle jag spela en scen inne på en gård. Då kom en lastbil och blockerade hela spelplatsen. Då gällde det att snabbt hitta en lösning.
Vet ni något om nästa år. Spelar ni Porten mot väster 2004?
– Svårt att säga. Om vi inte hade fått stöd från kommunen i år hade vi nog inte spelat. Det är en ganska stor apparat. Vi får se.
Loading ...
