Det är världspremiär för en ny musikal av Björn (Ulvaeus) och Benny (Andersson) och alla är där. Jubilerande Orionteatern har i scenograf Johan Engbergs händer förvandlats till en lantlig bakgård av det slitnare slaget – snarare western på dekis än cabaret. Hjälp sökes är inte heller någon glittrig Broadwaymusikal i traditionell bemärkelse.
Premiärpublikens parfym är utkonkurrerad av doften av ladugård och Björn och Bennys text och musik ackompanjeras av Kristina Lugns vardagsvrängande, konstfullt komponerade ord. Det är en oväntat lyckad kombination. När har vi någonsin tidigare hört ett musikalnummer som sjunger latexspacklets lov? Därtill Benny Anderssons eminenta musik som rör sig inspirerat mellan finstämda ballader, rock’n’roll och klezmer. Regissören Lars Rudolfsson kläckte idén till projektet och han realiserar den onekligen med bravur.
I handlingens centrum står de båda bröderna Axel (Johan Ulveson) och Engelbrekt (Magnus Roosmann), båda lika aparta i bonderollen och ständigt på vippen att ha kål på varandra. Ulveson har perfekt plastiskt gehör för Kristina Lugns drastiska ordvändningar. Han flankeras fint av Roosmanns obekväme och kärlekstörstande Engelbrekt. Till deras gård kommer så den lika försigkomna som levnadsrädda Hillevi (Sofia Pekkari) och hennes mystiska mamma (Suzanne Berdino). Den senare visar sig ha ett magiskt handlag med djur. Och djur är det gott om i Hjälp sökes.
De eventuella farhågor som väckts av förhandsreportagens fokusering på kor, hundar och getter kommer på skam. För vad vore väl en lantbruksmusikal utan alla sina djur? Geten Kalleman är en skådespelartalang i sig. När Sofia Pekkari, likt en annan Helen Sjöholm och med hittills oanad röstkapacitet, stämmer upp i showstoppern Bortom sol och måne lyssnar han lika andaktsfullt som någonsin premiärpubliken. Och när så trätobröderna genomgår en magnifik metamorfos från misslynta bondtölpar till bröderna Bronett är det svårt att värja sig, vare sig från de våghalsiga gässen eller de lika charmerande som gigantiska korna.