Befriande hjärnsläpp på Lejonkulan

Drömström och Rundlund är en sju särdeles hyllning till fantasin, ett slags visualiserat hjärnsläpp där Drömströms (Filip Alexanderson) och Rundlunds (Jennie Silfverhjelm)  ystra fantasier tar glädjeskutt över skrivbord och stämplar för att landa än här, än där, Varför inte i form av ett lik på skrivbordet?
   Till det yttre handlar föreställningen om ett par flirtiga kollegor på ett kontor som med sin mörka inredning ger associationer till en advokatfirma. Till det inre handlar föreställningen om fantasifull gränslöshet.
  Allt slirar befriande, som tidsperspektivet. ”I morgon, det är när solen går upp och man äter prickig korv” är bara en av hundra underbara oneliners i Montelius pjästext. Och låtsaslekarna avbyter varandra i rask takt: begravning, gifta sig men han som fru och hon som hund, vandrande akvarium och så vidare. Och publiken i gissningsvis sjuårsåldern hänger verkligen med. Skratt så det kiknar och ”kolla där, han är ju helt galen”-repliker.
   Hänger du med? Det behövs inte. Det är hänga på som gäller. Och det bör alla som vill inspireras till att se världen ur ett annat perspektiv göra, oavsett ålder.