Ni har kanske också hört talas om Coca-Cola-experimentet när man på 1950-talet sprängde in ”osynliga” annonser i en amerikansk spelfilm. Orden ”Drink Coca-Cola” projicerades på duken med lägre ljusintensitet än den övriga filmen och under extremt korta perioder. Annonserna gick helt enkelt inte att uppfatta medvetet. Men efter filmen ökade Coca-Cola-försäljningen markant.
Det där tänker jag på när jag ser Åsiktsmaskinen på Kulturhuset Stadsteatern Fri scen, för närvarande gästad av Teater Barbara. Vi människor är lätta att påverka. Vi människor väljer oftast inte så fritt som vi skulle vilja tro. Detsamma gäller våra åsikter och ställningstaganden. Vi påverkas i hög utsträckning av andras åsikter och ställningstaganden. Vi är helt enkelt inte så fria människor som vi skulle önska.
Detta får man väl säga är utgångspunkten för Teater Barbaras lättsamma kabaret Åsiktsmaskinen, i vilken ett team forskarklädda (även om den vita forskarrocken numera är en kliché) karaktärer från Globala forskarrådet försöker ta reda på vad som gör oss människor så lätta att manipulera.
Ja, det är en både roande och oroande historia detta gäng hjärnforskare och psykiater iscensätter. Via korta scener blir vi än en gång varse att vi människor är en bunt kemiskt styrda varelser som gör vad som helst för att få den lustfyllda signalsubstansen dopamin att kicka igång i hjärnan – olika är bara våra vägar dit: mat sex, kärlek, grupptillhörighet, knark…
Barbara iscensätter ett samhälle, där vi får orgasm av tillräckligt stort antal likes i sociala medier och en tid när industrin förstås tar till vara alla möjligheter till påverkansteknik. Delgrenar som framing, kognitiv dissonans och priming demonstreras.
Teater Barbara har gjort grundlig research och väcker liv i scenerna med gott humör, men emellenåt blir det överpedagogiskt och lite tramsigt. Teatertrolleri blir det bara när Anders Jansson plockas isär inuti en låda. Då häpnar även de annars rätt svårimponerande tonåringarna runtomkring mig.
Loading ...
