Dagen efter att Malmöoperans uppsättning av Jekyll & Hyde har premiär står det att läsa i tidningarna att den skytt som har satt Malmöborna i skräck, och fått dem att springa mellan portarna i mörkret för att undkomma en eventuell förlupen kula, har gripits.
Det är lätt att dra parallellen till Londonbornas skräck i Robert Louis Stevenssons roman om mr Hydes bärsarkargång, där folk barrikaderar sina dörrar för att undgå hans raseri. Där en missförstådd man tar lagen i sina egna händer för att uppnå sina ideal om vad som är rätt och riktigt.
Ronny Danielsson har hittat ett väl fungerande driv i sin uppsättning. Ensemblen är utmärkt och de fyller varje rollkaraktär med själ och liv. Även när de inte är i fokus. Det finns alltid något att titta på när musikalen som sådan går i stå. Att den gör det är varken Danielssons eller ensemblens fel.
Musiken – en musikals främsta vapendragare – (av Frank Wildhorn) griper aldrig tag utan känns ointressant, för att inte säga smörig, främst i de enskilda sångnumren. Tyvärr, får jag lov att säga, eftersom de musikaliska fragment som finns i bakgrunden under dialogerna och ensemblesångerna känns mycket mer spännande och är något jag skulle vilja ha mer av.
Laila Adéles i rollen som den åtrådda prostituerade Lucy har en imponerande röst som drar åt soulhållet. Men varför den förlovade Jekyll (Christer Nerfont) uppsöker henne vid ett flertal tillfällen och varför hon åtrår den ondsinte Hyde görs aldrig riktigt klart i uppsättningen.
Så till musikalens höjdpunkt. Den sker i slutet av andra akten när Nerfont i rollen som dubbelnaturen Jekyll/Hyde sjunger duett med sig själv. Nerfont skiftar med blixtens hastighet mellan de båda karaktärernas ytterligheter, ibland flera gånger i en och samma mening.
Att be Nerfont åter ta rollen som Jekyll/Hyde i besittning (han gjorde den också på Värmlandsoperan 2006, även då i Danielssons regi) är ett lyckodrag. Nerfont gör en fullständigt trovärdig tolkning och resan från en god om än lite för energisk doktor, till en man som likt en krutdurk är färdig att explodera i ren och skär ondska imponerar.
Loading ...
