I helgen fylldes Welds scen av revolutionär kvinnokraft när dansarna Kathleen Quinlan, Sara Larsson Fryxell och Lilly Zetterberg tolkade Isadora Duncans danser i föreställningen In a Living Tradition – 12 danser av Isadora Duncan.
Man kanske inte förväntar sig att Isadora Duncan skall kännas revolutionär idag. Men när jag ser In a Living Tradition inser jag att Duncans verk har kvalitéer som ännu idag utmanar den traditionella synen på den kvinnliga dansaren.
Men det gäller att kunna få fram dem. Och det kan Kathleen Quinlan som med In a Living Tradition manifesterar sin position som en av de främsta förmedlarna av Duncans tradition. Istället för att försöka behaga publiken med art nouveau romantik balanserar hon upp det estetiska med råstyrka. I verken Beethovens sjunde symfoni och Revolutionary Etude till musik av Aleksander Scrjabin driver hon dansarna att uttrycka den desperata energin i såväl koreografi som musik på ett sätt som nästan får mig att tappa andan. Genom att inte använda de traditionella Duncantunikorna utan byxor och skjorta förstärker Quinlan ytterligare rörelsens kraftfullhet.
Jag konstaterar snabbt att jag aldrig har sett Duncan dansas så lysande. Utom vid de tillfällen när jag har sett Quinlan själv dansa. Vilket hon också gör i denna föreställning, om än på film. Som en hommage till sin mästare introducerar dansarna hennes utsökta tolkning av Ave Maria. Men så väl har hon lyckats med sina adepter att jag inte kan låta bli att känna mig nyfiken på deras tolkningar av det krävande verket.
Genom dansarnas eleganta kraftfullhet och förmåga att skickligt balansera koreografins expressioniska drag blir de tolv danserna mångdimensionella och berörande. Larsson Fryxells tolkning av Mother Etude är så stark att det är svårt att värja sig mot sorgen som finns inmejslad i minsta rörelse i verket som skapades av Duncan efter att hennes barn omkommit i en bilolycka.
Med sådana utövare som de tre kvinnorna som gemensamt skapat In a Living Tradition har Isadora Duncan alla möjligheter att förbli en revolutionär kraftkälla. Och en tradition som har något väsentligt att tillföra nutidsmänniskan.
Läs också Hon vägrade tåspetsskor – Nummers porträtt av Isadora Duncan.