Drygt 60 år efter det att atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki dör folk fortfarande i sviterna efter strålningen, vanligtvis av cancer eller högt blodtryck. Men Hiroshima mon amour fokuserar inte på krigets döda, utan de överlevande. Hur levande man nu är efter att ha genomlevt ett krig.
Marguerite Duras Oscarsnominerade manus till regissören Alain Resnais Hiroshima – min älskade hade premiär 1959. ”Jag närmar mig filmen i avsikt att mörda den”, lär Duras ha sagt apropå sin filmdebut. Med sina långa tagningar och sitt existensiella tema blev den ett av startskotten för den så kallade franska nya vågen. Sedan dess har ”Hiroshima” också blivit en teaterpjäs som Sverige bland annat har satts upp på Pistolteatern 1995 i regi av Cecilia Lagerström.
När Annika Silkeberg hugger tag i den på Galeasen, så är det just med betoning på långa tagningar och existensialism. Här sitter i inledningsscenen den unga franska skådespelerskan (Alexandra Chalupa) och den japanske arkitekten (Marko Karlewski) uppkrupna i en kal fönsternisch, nästan som statyer. Med lågmält entoniga röster nästan viskar de fram sina historier för varandra samtidigt som svartvita journalfilmer från andra världskrigets Japan projiceras på de kala väggarna.
Det är ett kort kärleksmöte i krigets skugga som uppstår mellan två personer som har mist allt och samtidigt försöker närma sig varandra, en förgänglighet som förstärks av lukten från rummets förmultnade höstlöv som virvlar runt på scenen och bland publiken. Tyvärr griper den ändå inte tag i mig som åskådare, kanske för att jag inte övertygas av de två unga, svenska skådespelarna från 2000-talet och deras förmåga att förmedla erfarenheter och känslor från 1940-talets Europa.
Regimässigt ligger föreställningens svaghet i att den är så finstämd att den tenderar att försvinna in i de vita väggarna. Kvar i minnet blir bara en viskning, en parentes. Så sprött och poetiskt att det blir ljudlöst. Visserligen en skön känsla i ett alltmer larmande samhälle, men på teatern vill jag ändå skakas om – om inte med ljud så med känslor.
Obs: Kort speltid. Spels bara 7, 9, 10 och 11/11.
Loading ...
