Förra året fick Kungliga operan i Stockholm 346 miljoner kronor i statligt anslag. Det är mest av alla kulturinstitutioner. Trots det har den inte fullsatt på alla föreställningar och biljetterna är, till skillnad från andra kulturevenemang, fortfarande relativt dyra. Operan har dessutom stängt de flesta söndagar och under hela sommaren, vilket kan tyckas underligt då det är tiden då kanske allra flest turister besöker staden.
Enligt Kungliga operans presschef, Torbjörn Eriksson, måste man jämföra beloppet med hur mycket andra operor har i statligt anslag. Operan i Zürich får exempelvis cirka 1, 3 miljarder per år.
– Dessutom, hur många miljoner kostar en motorväg att bygga? Hur värderar vi kulturen? frågar han retoriskt.
Men varför ska just Operan av alla konstnärliga institutioner få mest pengar?
– För det första har kulturdepartementet bestämt att Sverige ska ha en nationalscen för opera och balett. Det är deras uppdrag vi följer, säger Torbjörn Eriksson.
Enligt honom handlar det också om det formatet som Kungliga Operan kan erbjuda.
– Här kan vi göra stora, resurskrävande Verdi- och Wagneroperor , säger han. Rent allmänt är musikdramatik en dyr konstform.
Det specifika med operakonsten är, enligt Torbjörn Eriksson, att konstformen producerar ett specifikt emotionellt flöde och språk som träffar rakt i hjärtat.
– Det handlar ofta om passion, om liv och död.
De ytterligare tio miljoner till Operan, som kulturdepartementet förslår i vårpropositionen, ska gå till ett nytt scenmaskineri. Torbjörn Eriksson menar att Operan inte fungerar som en modern teater ska göra idag. Bland annat finns det scentekniska begränsningar.
Om tre år planeras renoveringen börja och tvingar då operan att hålla stängt under tio månader.
– Målet med renoveringen är att göra huset till en fullt ut fungerande teater. Men det betyder inte att just vi måste bedriva verksamhet här efter renoveringen. Huset är en kulturskatt som ska bevaras i vilket fall, säger Torbjörn Eriksson.
Miljardinvestering
Men varför ska man investera i ett operahus som inte står sig för internationella gästspel och vars framtid inte är helt utredd? Enligt kulturministerns pressekreterare, Maria Dupont, har socialdemokraterna undvikit att behandla flera av de stora kulturinstitutioner som är i stort behov av renovering. Ett av alliansens viktigaste kulturpolitiska mål är att vårda och bevara kulturarvet: ”Visst önskar man att den gamla regeringen hade varit mer ansvarsfull och inte bara byggt nytt utan underhållit det gamla så att det fanns utrymme för nya satsningar” skriver hon i ett mejl till Nummer.
Men samtidigt som miljoner investeras i det gamla operahuset, finns det sedan flera år planer på ett helt nytt operahus. Operans VD, Anders Franzén, är en av dem vill se ett nytt modernt operahus.
– Jag tror att det är nödvändigt att allvarligt överväga en nybyggnation då det befintliga huset i många avseenden är hopplöst föråldrat. Ska nationalscenerna för balett och opera verkligen motsvara högt ställda krav och vara förebildliga inom sina områden, så måste de också förses med moderna instrument för sin verksamhet, menar han och tillägger:
– Operahuset vid Gustav Adolfs torg är en pärla i sitt slag, men inte desto mindre har den mer en museal karaktär än de signaler vi önskar sända ut till vår omgivning!
Även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är positiv till planerna på en ny opera. Men än så länge finns det ingen arkitekt utsedd och planerna är inte långt gångna. Till Sveriges Radio (17/4) säger Christina Rogestam, som fått i uppdrag att utreda ett eventuellt nytt operahus, att det inte lär bli ett nytt hus på över tio år. Pengarna finns helt enkelt inte till de miljardbelopp som det nya operahuset beräknas kosta.
Ny opera eller ny scenkonst
Bland alla storslagna planer på nya operahus och dyra renoveringar är det anmärkningsvärt hur lite det talas om vad scenkonsten i Sverige som genre generellt behöver. Är det just ett nytt lyxigt operahus vid vattnet som skulle producera bästa möjliga kultur för så många som möjligt? Varför inte bygga ett hus där all sorts scenkonst visas?
Många är kritiska till institutioner som Operan. De anklagar dem för att sluka skattepengar, men trots det inte lyckas producera svensk och internationell scenkonst av hög kvalité. Nummer ringde runt till några av Sveriges mest aktiva i debatten.
– Som kulturnation borde Sverige skämmas över det dåliga utbud av internationell scenkonst som visas här. Vad som först och främst behövs är därför en gästspelsscen för scenkonst. Nu är det bara Dansens hus, och Kulturhuset ibland, som har gästspel. Det gör att vi i Sverige, aldrig eller väldigt sällan får se internationella gästspel inom all sorts scenkonst, säger Danjel Andersson, bland annat chefredaktör för scenkonsttidskriften Visslingar och Rop och konstnärlig ledare för festivalen Perfect Performance.
Förutom en gästspelsscen, behövs även enligt honom, ett eller flera hus som drivs och administreras statligt eller kommunalt. Deras konstnärliga innehåll skulle bestämmas av de fria dans-, teater- och performancegrupperna. I dag finns det dåligt med repetitionslokaler för de fria grupperna. Det gör att de blir helt beroende av de stora institutionerna, som till exempel Dansens hus.
– Det blir ett sjukt förhållande där små fria scenkonstgrupper med låga eller inga statliga anslag, får betala dyra hyror till de stora teatrarna, menar Danjel Andersson.
Och de som inte hyr replokaler driver istället egna teatrar. Vilket oftast resulterar i att det inte blir mycket pengar kvar till att producera.
Ett nytt hus för alla scenkonster det optimala
Anders Jacobson är scenkonstnär, aktiv bland annat i produktionsgruppen Produkt och Livekonstkollektivet Melo. Även han tycker att pengarna inom scenkonsten behöver omfördelas.
– Vad som behövs vad gäller scener inom scenkonsten idag är fler flexibla plattformer och konstnärliga konstellationer där olika konstformer möts.
Som exempel nämner han Weld, en konstnärlig plattform i Stockholm, med koreografen Anna Koch som konstnärlig ledare. Där händer det mest intressanta och viktiga just nu, enligt Anders Jacobson. Förutom svenska och internationella dansföreställningar och performance anordnar Weld även samtal, föreläsningar och erbjuder replokaler.
Även om Anders Jacobsson är kritisk till en del av kulturpolitiken är han inte principiellt emot byggandet av ett nytt operahus. Utan menar att det beror på hur man tänker sig att verksamheten ska se ut.
– Jag skulle gärna se att ett stort hus byggs där olika former av scenkonst finns och där man vill skapa ny konst genom att olika konstformer och konstnärer möter varandra. Men då måste innehåll och tankesätt ändras radikalt från dagens operahus.
Det skulle inte heller vara som på Dansens hus, som idag huvudsakligen fungerar som gästspelsscen. Istället skulle man bjuda in tillexempel musiker, dansare, bildkonstnärer och dramatiker för att producera nya verk och föreställningar. I ett sådant modernt hus skulle scenerna vara flexibla och man skulle hyra in frilansare.
– Då skulle kanske resurserna fördelas mer över hela branschen och ge fria koreografer möjlighet att arbeta med större ensembler och längre kreationsperioder, säger Anders Jacobsson. Fokuset skulle alltså ligga på skapandet av samtida konst, process och utbyte snarare än på kulturarv och ”fabrikskonst”, enligt honom.
Mångfalden det viktiga
– Jag tycker det är viktigt att inte en konstform måste prioriteras bort för en annan, det är mångfalden som är det viktiga. Det kommer alltid finns smala konstarter som ligger i bräschen och har svårt att få publik.
Det säger Eva Broberg, producent för Kilen i Kulturhuset i Stockholm, där ny svensk och internationell scenkonst visas.
Så som Operan i Stockholm fungerar idag tillför den ingenting, menar hon. Istället behöver Stockholm ett stort hus med olika typer av scener och där både smala konstformer som performance, och breda konstformer som opera spelas.
– Jag tänker mig ett Barbican (ett enormt scenkonsthus i London där såväl performance, klassiska konserter och opera visas, red. anm.) fast i Stockholm. Rent logistiskt är det smartare och de olika konstformerna skulle hjälpa varandra att bredda publiken.
Enligt Danjel Andersson är de statliga anslag Operan har idag berättigade. Men att det inte finns någon anledning att bygga ytterligare ett hus. Planerna på det nya operahuset är bara ett skrytbygge enligt honom.
– Och kulturpolitik är väl inte till för att skryta med? utan för att skapa konst.
Vad tycker du? Debattera i vårt diskussionsforum
Faktaruta
Statligt anslag Operan 2006: 346 miljoner
Totalt antal besökare 2006 (inklusive visningar, turnéer etc.): 241 477
Jämförelse statligt anslag och publiksiffror andra kulturverksamheter
Statligt anslag Dramaten 2005: 190 miljoner
Totalt antal besökare: 272 601
Statligt anslag Riksteatern 2005: 250 miljoner
Totalt antal besökare: 800 000
* Totalt antal besökare = Alla typer av verksamheter teatern gör som till exempel turnéer, visningar och workshops.
* Länk till SOM-institutets rapport
Loading ...
