Effektfullt måttfull MolièreRaffinerat, måttfullt och krasst. Det moderna hyckleriet betonas när Lindy Larssons Sganarelle, Isak Hjelmskogs Don Juan och Johanna Skobes Donna Elvira går sina öden till mötes.
Recensioner [2010-10-19]

Effektfullt måttfull Molière

Don Juan av Molière
Scen: Regionteatern Blekinge Kronoberg
Ort: Kronoberg
Regi: Anna Sjövall
Ljus: Anders Andersson
Mask: Erika Nicklasson
Medverkande: Isak Hjelmskog, Lindy Larsson, Johanna Skobe, Sarah Broberg, Olof Bergström, Greger Lindquist, Bahareh Razekh Ahmadi, Edvin Bredefeldt
Översättning: Göran O Eriksson
Bearbetning: Anna Sjövall
Scenografi och kostym: Sven Dahlberg
Länk: Regionteatern Blekinge Kronoberg


RECENSION/TEATER. Åt fanders går det även i denna uppdaterade jubleumsfirande version av Molières Don Juan. Men inte med Anna Sjövalls raffinerat krassa uppsättning. Nummers Margareta Wiman går från Regionteatern Blekinge Kronoberg konstaterandes att hämnden fortfarande är ljuv.

Dimman hänger krutröksdoftande över scenen när 40-årsjubilerande Regionteatern Blekinge Kronoberg drar igång sin andra uppsättning av Molières Don Juan (den första fanns på repertoaren just hösten 1970).
   I nästa ögonblick slår musiken till från alla håll när Stengästen går igång och via Wolfgang Amadeus Mozart och operalibrettisten Lorenzo Da Ponte slänger ut sina eviga fördömanden: ”Förföraren Don Juan är en förtappad själ, till helvetet ska han!”


Fast inte i denna tolkning. Eller jo, åt fanders går det, med skarpladdad hjälp av Donna Elvira & co – rena ultimata massakern, egentligen. Men varken Molière eller Isak Hjelmskogs uppdaterade Don Juan, Lindy Larssons krumbuktande Sganarelle eller Johanna Skobes kränkta Elvira går här sina generationsrelaterade öden till mötes utan yviga slängar och svängar runt (skurk)moral, egostrategiska beslut och störande skuldfrågor.


Ingenting är så svart, beige, grått eller trävitt som Sven Dahlbergs funktionellt Ikeagotiska scenlösningar och klädval i förstone antyder.
   Nej, Anna Sjövalls nutidsironiska anslag är mer nyansrikt än så. River dessutom loss från prosatraditionen med hjälp av vältaliga musikvinjetter (ombyte förnöjer!): Dr. Dre, Stromae, Lady Sovereign, Ja Rule, Blondie för att bara nämna några.


Sobert är det, likafullt. Roligt, välspelat över det hela, to the bitter end – från Isak Hjelmskogs Juandansanta utgångspositioner till ledsne ”dalmasen” Pierrot (Olof Bergström), och Sarah Broberg och Bahareh Razekh Ahmadi som svikna one night stands.
   Snyggt diagnosticerat på det hela taget (efter att man tagit tempen på samtiden) och överlämnat med raffinerade scenerier.


Men ändå märkvärdigt måttfullt, till och med krasst. Som för att understryka närvaron av det moderna hyckleriet – i och för sig modernt redan på Molières tid – och trolösheten, fadersupproret, pladdret kring Gud, moralen och om att vända kappan efter vinden, ge sig friheten i våld och inte tro på någon annan än sig själv.
   Då får man också ta konsekvenserna – hämnden är fortfarande ljuv, eller åtminstone slitstark.

Margareta Wiman

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare