Folkoperans och Parkteaterns nya samarbete inleddes med premiären av operan Gianni Schicchi av Giacomo Puccini. Premiären fick skjutas upp en dag på grund av blåst och regn men på onsdagen sken solen över publiken som bjöds på en föreställning som kan beskrivas med orden enkel, effektiv och elegant.
Gianni Schicchi är ett bra val om man vill visa opera på en utomhusscen eftersom den består av en akt och har en ovanligt rak intrig. Därtill har regissören Mira Bartov förenklat för publiken genom att översätta texten till svenska så att man kan följa med i den komiska handlingen.
Däremot känner jag mig mer tveksam till bytet av plats, från Florens till Stockholm, eftersom karaktärerna har en så tydlig italiensk prägel.
Handlingen är som sagt ovanligt lättbegriplig för att vara en opera, men så baserar den sig också på ett avsnitt ur La divina commedia som i likhet med mycket i Dantes mästerverk har inspirerats av verkligheten.
Några släktingar anlitar skojaren Gianni Schicchi, eminent tolkad av Jeremy Carpenter, för att hjälpa dem att lura till sig arvet efter den nyss avlidne Buoso Donati – som gjort dem arvlösa.
De sörjande är en grupp charmerande – och välsjungande – egocentriker i eleganta svarta kostymer av Magdalena Åberg, som kontrasterar deras svärta mot ett vitt scenrum. De vill bara ha pengar, men det aningen vulgära men godhjärtade kärleksparet Rinuccio (Mats Carlsson), Donatis brorson, och Lauretta (Mia Karlsson), Schicchis dotter, vill bara ha varandra.
Mia Karlsson imponerar genom att få den kända och rätt uttjatade arian O mio babbino caro (omdöpt till Kära pappa) att kännas lika innerlig och fräsch som de solstrålar som just då bröt igenom molnen.
En annan solstråle var den unge Danial Shariati som gör en mycket underhållande insats som styckets buspojke.
Och som man kan ana är det de unga älskande och Gianni Schicchi som tar hem spelet i denna charmerande sommarbagatell.
Loading ...
