Urpremiär i Umeå för Stina Nyberg, Edouard Lock och Cullbergbaletten. Foto: Carl Thorborg
Recensioner [2014-10-14]

Elegant och punkigt med Cullberg

Works av Stina Nyberg och Edouard Lock
Scen: Cullbergbaletten på turné, Idun, Umeå folkets hus
Ort: Umeå

Tones & Bones av Stina Nyberg
Musik, ljuddesign: Rebecca Digby
Scenbild, ljusdesign: Chrisander Brun
Medverkande: Agnieszka Dlugoszewska, Anand Bolder, Anna Pehrsson, Daniel Sjökvist, Samuel Draper, Vincent Van der Plas

11th Floor av Edouard Lock
Scenografi: Claude Goyette
Kostymdesign: Ulrika van Gelder
Musik: Gavin Bryars
Musiker: Adam Forkelid, Dan Berglund, Lisa Eriksson Långbacka, Nils Berg  Medverkande dansare: Adam Schütt, Alexandra Campbell, Eszter Czédulás, Eva Mohn, Gesine Moog, Jac Carlsson, Johanna Lindh, Sylvie Gehin Karlsson, Piotr Giro
Länk: Cullbergbaletten


RECENSION/DANS. Briljant elegans i dunkla rum och sportig neonpunk när musik möter dans – på vitt skilda sätt. Nummers Malin Palmqvist ser Edouard Locks och Stina Nybergs nya verk för Cullbergbaletten.

Vad är dans, vad är musik? Cullbergbalettens nya dubbelverk Works, med urpremiär i Umeå i helgen, ställer den frågan. I Stina Nybergs inledande Tones & Bones börjar dansarna med att göra musik för att sedan, en efter en glida över i dans: ”Five, six, seven, eight!” Sportig neonpunk där takten är det centrala – tanken snuddar vid ett minne av Le Tigre som spelade på samma scen tidigt 2000-tal. Neonorange plastremsor ovanför bländstarka strålkastare som fyller fonden i räta rader om åtta gånger fyra. Musikerytan en tredjedel av scenen, öppen dansyta två tredjedelar av scenen – också en adekvat beskrivning av relationen musik – dans i verket. Enstaka textrader som: ”try harder!”. Dansarnas rörelse hackas upp i takter med korta frysningar mellan varje. För mig blir verket en stund av filosofisk reflektion över hur olika konstnärliga uttryck övergår i, och motsvaras av, varandra. Som om en färgglad mekanisk leksak, en Rubiks kub kanske, nyfiket plockats sönder i sina beståndsdelar för att sedan sättas samman och uppmärksamt studeras.

Kanadensiske Edouard Lock, konstnärlig ledare för egna kompaniet La la la human steps  har skapat 11th floor direkt för Cullbergbaletten. Inspirationen kommer från film noir och 50-talsjazz. Också här möts musik och dans men i stället för det prövande, undersökande, punkiga handlar det här om skicklighet, briljans och geometri. Fyra välrenommerade jazzmusiker bäddar rummet med underbar specialskriven musik signerad Gavin Bryars. Nio skickliga dansare, sex kvinnor och tre män, uniformt klädda i svart fodral och högklackat  alternativt kostym rör sig i hetsigt tempo genom skarpa ljuskäglor som hela tiden förändras och skapar små rum i det annars dunkla scenrummet där jalusier täcker sidoväggarna. Koreografin och ljuskäglorna för tankarna till svartvita bildrutor som fladdrar förbi lite för snabbt. Estetiskt är det en briljant och exakt upplevelse som imponerar men kopplingen till det filmiska gör att jag hela tiden söker efter andra ingångar till vad som egentligen sker där på elfte våningen. Jag ser olika dramer avhandlas, triangeldramer, duetter, dueller men hittar tyvärr ingen dörr till en annan berättelse än den flyktigt geometriska och estetiska.

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare