För hundra år sedan var barnaga ett accepterat sätt att uppfostra sina barn på i Sverige. På sjuttiotalet blev det förbjudet enligt svensk lag. Idag skryter ingen med att ha låtit sitt barn smaka på remmen. Har denna förändring gjort oss mindre ”svenska”?
Varför hedersvåld skiljer sig från annan misshandel är att det är norm i sitt sammanhang. Gruppen godkänner. Individen gör det som anses vara det rätta. Att se att det finns en kulturell nivå är nödvändigt för att kunna förstå (inte acceptera) det som händer.
Jag håller med America Vera-Zavala om att kulturer är i ständig förändring. Elektra Show bygger på den övertygelsen och vi träffar många som vill vara med och arbeta med förändringar i sin kultur. Som vill bevara det som är bra i sin kultur, förändra det som är dåligt. Som vill arbeta med jämställdhet. Som vill utveckla och anpassa sitt föräldraskap precis som alla andra föräldrar.
Och vi har träffat massor av ungdomar som vill umgås med vem de vill, som vill gifta sig med vem de vill, som vill ha samma rättigheter som andra ungdomar i Sverige. Lever man i en värld av arrangerade äktenskap (tvångsäktenskap), krav på att man ska vara oskuld på bröllopsnatten och allt vad det innebär i sitt vardagliga liv av isolering, hot och våld spelar det ingen roll om det beror på om det är kultur som de har med sig i bagaget till Sverige eller om den ”återskapas” här. Det är samma villkor som de haft i sin grupp i sitt hemland.
Det viktiga är att arbeta för en ändring. De här ungdomarna och föräldrarna anser sig inte ha tid att vänta på en ny integrationspolitik, hoppas på att segregationen ska brytas, bli mindre rasistiskt bemötta. Barnen vill leva sitt liv nu. Deras föräldrar försöker uppfostra sina barn nu ikväll. Ska de göra det på det sätt som de själva blev uppfostrade? Eller ska de pröva en annan väg? Det är också politik. Att tro att människan vill och kan förändra sin situation själv.
Ja, vad är kulturens roll? Att alltid säga emot makten, folkvalda ministrar, etablissemanget som Vera-Zavala skriver? Har makten alltid fel? När straffrabatterna för hedersmord tas bort i land efter land ute i världen är det makten som talar ”uppifrån”. Det är bara några år sedan som åldersgränsen för äktenskap för ungdomar med utländsk bakgrund ändrades från femton år till arton år här i Sverige. Ännu så länge är arrangerade äktenskap tillåtna ”om båda parterna har en etnisk tillhörighet där arrangerade äktenskap är en levande sed”. Jag tycker att det är okunnigt att ha som hållning att alltid vara emot etablissemanget istället för att arbeta för det man tror på.
I Malmö berättade en tjugonioårig man att han grät för andra gången i sitt liv när han såg föreställningen. Första gången var när han var nitton och hans flickvän hade lämnat honom. Det är en av teaterns uppgifter, att i känslorna beröra på djupet det som man annars distanserat ser på tv:s nyheter, på kvällstidningarnas löpsedlar eller själv gör av vana i sitt eget liv. På teatern kan man se och beröras av något som är på låtsas men ändå alldeles verkligt! I detta på låtsas kan man ibland vara mer öppen än i verkligheten.
America Vera-Zavala ifrågasätter föreställningen genom att kommentera författarnas och regissörens etniska bakgrund. Jag tycker man är ute på mycket tunn is om man analyserar konstverket utifrån konstnären. Vad blir godkänt då? Låt konstverket få stå för sig själv. Hade Vera-Zavala haft en annan bedömning av föreställningen om det stått andra namn i programmet? Om man läser på ser man att vi är många med skiftande bakgrund som genom åren arbetat fram Elektrapjäserna.
Succé eller politiskt vämjelig? Vi vet bara att många vill diskutera de här frågorna, och ser våra pjäser upprepade gånger. Jag beklagar om vårt arbete inte passar in i America Vera-Zavalas analys. Hon verkar tro att det är svenskars fördomar om invandrare vi gestaltar på scenen. Vi har valt att efter noggrann research tillsammans med vår publik gestalta fördomar om Sverige och svenskarna! Elektraprojektens mål har alltid varit att skapa diskussion genom att skildra en komplex verklighet utifrån vår publiks perspektiv.
Läs mer:
America Vera-Zavalas debattinlägg »
Michael Cocke svarar Vera-Zavala »
Vera-Zavala svarar Cocke »
Åsa Lindholm svarar Vera-Zavala »
Vera-Zavala svarar Lindholm »
Pågående debatt i vårt diskussionsforum »
Nummers recension av föreställningen »
Nummers webb-tv inslag »
Loading ...
