Där Michael Cocke gick till storms var Åsa Lindholm resonerande. Båda inläggen har för mig ytterligare klargjort att vi tycker olika men jag tycker fortfarande att ni som har gjort Elektra Show inte har förklarat varför ni tycker som ni tycker – vad analysen är.
Låt mig först skingra alla misstankar om att jag inte erkänner att det finns problem med män som låser in, slår, kontrollerar, och att problematiken i vissa fall inte bara har en könsdimension utan också etniska förtecken, och faktorer som klass och bostadssegregation.
Och jag bryr mig, annars skulle jag överhuvudtaget inte föra denna debatt. Jag bryr mig om dessa tjejer. Det sätter jag min heder på.
Ni har under flera år arbetat med detta Elektraprojekt, ni har varit framgångsrika och Elektra Show är efterfrågad av ungdomar som sett övriga pjäser i projektet, detta har ni berättat om i era debattartiklar. Det jag frågar mig är varför ni skildrar en ”invandrarproblematik” på scen och gestaltar ”invandrare” men inte har låtit de människor ni varit i kontakt med vara med och skriva manus. Om ni nu tror att vissa människor växer upp i hederskulturer, skulle det inte ha varit intressantare att låta dem vara med istället för att låta fyra vita icke-hederskultur-personer skriva manus?
Så till begreppet hederskultur. Varför är det problematiskt? Av en massa skäl, bland annat att det på grund av alla fördomar och all ideologi runt omkring berättar mycket mer än vad det borde. Men det som bekymrar mig mest är att ni som arbetar med kultur har en sådan statisk, föråldrad bild av vad kultur är.
Jag tror inte att kultur är en stor påse vanor och värderingar som man bär med sig från generation till generation, land till land. Jag tror att kulturen är ständigt föränderlig, och skapas och återskapas i interaktion med sin omgivning. Därför är det som ni kallar hederskultur en svensk kultur som är återskapad i våra förorter.
Jag tror inte heller att den kultur ni verkar tro kommer färdandes från andra länder kan genom en svenskrit försvinna, eftersom problemen finns i resten av samhället. Vad är det för skillnad i våldet mellan situationer som en svensk man som slår ihjäl sin fru, svenska män som slår ner bögar och flator, eller en svensk man som utför ett övergrepp på sin dotter eller dotterns kompis? Ingen. Skillnaden ligger i förövarens profil och den utsattas behov. Men de definitioner som regeringen, medierna och även Elektra Show gör om en hederskultur som finns i vissa regioner, länder, och importeras med invandring, anser jag inte på något sätt hjälper vare sig förövare eller offer. Däremot gör den stora folkgrupper till offer för fördomar och felaktiga förutfattade meningar.
Nu till sist teater, teaterns roll och möjlighet. Jag anser Elektra Show vara politiskt beklämmande, ni anser att den och resten av projektet är en stor succé. Vi kommer nog inte längre i den diskussionen. Däremot tycker jag att teaterns roll är viktig att diskutera. Jag tycker absolut att teatern kan och bör använda sig av fördomar, provocera, men vad händer när teatern för fram snarlika åsikter som dem som redan hörs från etablissemanget i Sverige?
Det finns en diskussion kring sponsring från företag och vad det kan innebära för kulturuttrycket men jag menar att man även ska passa sig för att bli en megafon åt regeringar och regeringsorgan. I det här fallet tycker jag att man är det, det som jag anser är fördomar i Elektra Show har jag läst till leda i borgerlig press och hört till leda av svenska ministrar och företrädare för den växande hederskulturindustrin som finns i Sverige. Och jag tycker inte bara att den grundar sig på fel analys utan också att den visar på så få vägar ut. Den slutar lika uppgivet som showen.
Läs mer:
America Vera-Zavalas debattinlägg »
Michael Cocke svarar Vera-Zavala »
Vera-Zavala svarar Cocke »
Åsa Lindholm svarar Vera-Zavala »
Pågående debatt i vårt diskussionsforum »
Nummers recension av föreställningen »
Nummers webb-tv inslag »
Loading ...
