Första premiären för året blir Kungarna vid Fyris, en kombinerad krogshow och teaterföreställning som utspelas i Uppsala från 50-talet till nutid.
Det blir en musikalisk resa genom två bröders liv, som präglats starkt av Elvis. Den ena brodern, Sigge, som spelas av Freddie Wadling, har exempelvis ett band som enbart spelar Elviscovers på Uppsalas lokala krogar.
Kärlek och kärlekslöshet är viktiga teman i pjäsen och i centrum för handlingen står brödernas nyligen avlidna mor. Bitterhet, nostalgi och mängder av musik utlovas.
Premiären äger rum 2 mars på musikkrogen Katalin i Uppsala och i samband med föreställning serveras mat och dryck.
“Familjesprängning” på lilla scenen
Nästa premiär är förlagd till den internationella kvinnodagen, 8 mars, ett symboliskt datum när man sätter upp Sofokles tragiska familjedrama Elektra. Det blir en modern Elektra vi får se, som utspelar sig ett nutida, västerländskt samhälle. Flera större bearbetningar har gjorts i syfte att göra pjäsen intressant även för en yngre publik:
– Den största förändringen är att vi bytt ut den antika kören mot en bästis, berättar regissören Birgitta Englin.
Det är Elektra, spelad av Alexandra Rapaport, som fått en bästis att anförtro sig till, men fler moderniseringar har gjorts, som till exempel att alla de antika gudarna har reducerats till en, och den antingen tror man eller tror inte på säger Birgitta Englin.
Ambitionen med denna uppsättning är att belysa de stora konflikter som kan uppstå när olika kulturer krockar samt att gestalta vad som kan hända när en dotter sätter sig upp emot familj, religion och kultur.
– Elektra har hatet som enda bränsle och hon revolterar mot allt, säger Birgitta Englin.
– Det är en riktig familjesprängning vi kommer att få se på Lilla scenen.
Rappande Rapaport
Under repetitionsarbetet har ensemblen fördjupat sig i aktuella händelser som kan härledas till kulturkrockar.
– Vi har pratat mycket om det så kallade hedersmordet på den unga kurdiska flickan, berättar Alexandra Rapaport.
Att Elektra experimenterar med droger är också en modernisering och en anpassning för att den yngre publiken ska känna igen nutidens samhälle och den egna generationens problematik. Men också formen tar ett rejält skutt från det antika dramat:
– Jag ska rappa, avslöjar Alexandra Rapaport och berättar förtjust att hon ska få ta lektioner i rap på Fryshuset i Stockholm.
Elektra är en samproduktion mellan Upsala Stadsteater och Fryshuset, där några föreställningar också kommer att spelas under maj månad.
En själ dissekeras på Anatomiska Teatern
Vårens sista premiär för Upsala Stadsteater kommer att äga rum på Uppsala universitets Anatomiska Teater, Gustavianum. Anledningen till detta är dels att ett omfattande renoveringsarbete kommer att påbörjas i Stadsteaterhuset inför jubileet, så där kan man inte vara, och dels för att regissören Ulf Fredriksson länge drömt om att få spela något i den lite annorlunda byggnaden. För dem som inte känner till Anatomiska Teatern kan Nummer berätta att det är långt ifrån någon vanlig teaterbyggnad, utan en lektionssal från 1600-talet som specialdesignades för att så många studenter som möjligt skulle kunna ta del av dissektionsundervisningen.
Här sätter alltså Ulf Fredriksson upp en dramatisering av Nikolaj Gogols En dåres dagbok från 1834, som brukar betraktas som en av världslitteraturens första skildringar av schizofreni. En dåres dagbok handlar om en fattig skrivare på ett departement i S:t Petersburg som trots sina försök aldrig kommer någonstans i den byråkratiska hierarkin. Så småningom börjar han hallucinera och slutligen drabbas han av storhetsvansinne och får för sig att han är kungen av Spanien.
– Det kommer att bli ett slags själslig dissektion, säger Ulf Fredriksson.
Den olycklige skrivaren gestaltas av Gustav Levin och premiär blir det 13 mars.
Satsning på ny dramatik
Inför det stundande jubileet har även ett projekt i kategorin ”teaterns förnyelse” startat. Det är Upsala Stadsteaters dramaturg, Marie Persson-Hedenius, som länge gått och varit avundsjuk på all den nya dramatik som engelsmännen lyckas skaka fram ur sina byrålådor.
Hon har tagit reda på hur de gör när de vaskar fram guldkornen och har bestämt sig för att efterhärma en engelsk modell:
– På Soho Theatre i London har de en extremt exklusiv repertoar – de spelar endast debuterande dramatiker och pjäserna repeteras under ovanligt kort tid, därför är det många som kan ges chansen att få sina manus spelade.
För att Sverige ska kunna släppa fram nya dramatiker tror Marie Persson-Hedenius att det är viktigt att förstå att nyskriven dramatik har andra förutsättningar än välkända och ofta spelade pjäser, där dramatikerns namn eller pjäsens titel ibland själva fyller salongen.
– Teater Nu är en satsning på att ändra produktionsformerna på institutionsteatrarna för att släppa fram nya dramatiker och nya pjäser, förklarar Marie Persson-Hedenius.
Projektet kommer att pågå under hösten 2001 och hela 2002.
Loading ...
