Sedan Emma Broström gick ut Malmö Teaterhögskola för två år sedan har hon jobbat och jobbat och jobbat. Riksteatern, Folkteatern i Göteborg och Dalateatern är exempel på namnkunniga scener som har anlitat henne som pjäsförfattare och dramaturg.
I vår har Emmas namn dykt upp oftare än någonsin – hon ligger bakom Barfotaupproret som i våras sattes upp på Turteatern, Ester som i augusti får premiär på Malmö stadsteater och Mig äger ingen som sätts upp på Teater Västmanland i höst. Nummer ringde upp, och kan bekräfta att Emma finns på riktigt!
Emma, du är ju överallt! Hur bär du dig åt?
– Det vet inte jag heller! Jag har haft tur och bra kontakter, plus att jag är en riktig arbetsnarkoman. Och projekten är egentligen olika långa, men premiärerna har råkat sammanfalla.
Vad har varit roligast hittills?
– Oj, svårt att säga! Jag skriver ju både eget och dramatiserar andras texter för barn och vuxna. Måste jag välja så är det roligast att skriva eget. Och det roligaste återstår, hoppas jag!
Jobbar du på olika sätt beroende på målgrupp?
– Nej, jag tycker inte det egentligen. När jag gjorde min praktik på Folkteatern i Göteborg fick jag ett råd av konstnärlige ledaren Lars-Eric Brossner: ”Tänk inte på att du skriver för barn!” Det följer jag. Även om jag så klart blir inspirerad av till exempel mina två syskonbarn.
Men tänker du verkligen inte på barn när du skriver för barn?
– Jo, det är klart. Det handlar väl mer om att inte göra sig till för att behaga barn. De förstår allt.
Hur har det varit att dramatisera Åsa Linderborgs succébok Mig äger ingen för Teater Västmanland?
– Oj, både och! Jättejätteroligt och jättejätteläskigt. Jag känner Åsa och frågade henne om jag fick dramatisera boken. Hon sa ja, men betonade att hon inte ville ha något med pjäsen att göra. Ändå är det ett stort förtroende.
Vad har du tagit fasta på?
– Själva berättelsen om Åsa och hennes pappa. Och att boken är politisk. Den berättar ju om arbetaren som identitet, och om staden Västerås uppgång och fall. Det betyder mycket för mig och många andra som kommer därifrån. Sedan industrin försvann återstår en identitetslös stad.
Du har skrivit flera pjäser för Turteatern, nu senast Barfotaupproret som bygger på en text av författaren Witold Gombrowicz. Hur kommer det sig?
– Jag och Erik Holmström, som är regissör och skådespelare, pratade om att jobba ihop redan på Teaterhögskolan, och nu har det blivit så, med Barfotaupproret.
Hur är det att jobba med Gombrowicz texter?
– Väldigt givande. Jag gillar honom för att han är helt galen, politisk och väldigt filosofisk!
Vilken skådespelare vill du helst bli uttolkad av om du får fantisera vilt?
– Oj, vad svårt … Cate Blanchett! Jag skriver ju filmmanus också!
LÄNKAR
Nummers recension av Barfotaupproret
Nummers recension av Ferdydurke
Loading ...
