”Vi söker tjejer och killar, helst med starka ’rockröster’, i åldrarna 20-35 år”.
Annonsen satt inne i Aftonbladet och Metro den 24.e augusti i år. Avsändare var Rent The Show AB, gänget bakom den svenska uppsättningen av kultförklarade, amerikanska rockmusikalen Rent.
Sång roligare än kemi
Drygt 550 personer känner sig manade att söka de totalt femton rollerna denna första, öppna auditiondag som innefattar provsjungning. En av dem är Nadia, 19 år från Stockholm. Vi finner henne sittandes i en portuppgång med en bok i handen, synbart oberörd av det pågående kaos av människokroppar som trängs omkring henne på väg till den stora lycka, en roll i Rent.
– Nää, det var en kompis som berättade det här för mig. Jag har aldrig varit på nå´t sån´t här förut. Vad jag ska provsjunga? Vet inte riktigt. Är bara glad att slippa kemiföreläsningen.
Nadia, som har bott mycket utomlands, studerar naturvetenskapligt basår vid Stockholms Universitet. Detta är första gången hon är på audition. Annars sjunger hon i ett band och det var en klasskamrat som tipsade henne om dagens evenemang. Hon har inte funderat på hur hon skulle göra om hon fick en roll.
– Jag har inte tänkt så långt. Det här är bara en kul grej för mig.
Nej, Nadia tillhör utan tvekan en minoritet just i dag, någon som absolut inte hoppas få någon roll utan bara är ute på ett litet äventyr. När hon väl kommer in på Göta Lejon, som en av de sista i ordningen, får hon nummer 278 som kölapp. Hopplöst lång väntetid alltså, även om formuläret som trycks i handen på den sökande vid entrén lovar en genomströmning till de tre pianisterna på cirka 60 personer/ timmen. Nadja tvivlar på att hon kommer att orka vänta, svarar förstrött på formulärets frågor som ”Är du en skolad dansare?” och ”Spelar du gitarr eller trummor?”. hittar ett nytt hörn att läsa i och försjunker snabbt ner i bokens handling.
”Nummer 33 till sal C, Nummer 34 till sal B…”. I ett litet glasbås står en yppig kvinna med mikrofon och ropar upp numren i rasande fart. Det gäller att vara uppmärksam, så man inte missar sin biljett till himlen.
Slipad auditionanhängare
Vi bestämmer oss för att istället försöka hitta någon med ett lite lägre könummer eftersom vi bara har förmiddagen på oss att göra detta reportage. Det finns ju några att välja på, men lyckligtvis blir det snarare så att en tjej väljer oss genom att le stort vid anblicken av vår medhavda videokamera. Leendet tillhör Daniela Francesca Glemme. Hon har rest hela vägen från Göteborg och visar sig vara den totala motsatsen till Nadja; ett auditionproffs som är övertygad om att just hon är den rätta för en av rollerna i vad hon uttrycker som ”min drömmusikal”. Med ett oklanderligt CV på engelska där man bland annat kan läsa att hon kan steppa, dansa balett och spela violin, samt har utbildningar bakom sig som balettakademien i Göteborg och sånglektioner för John Kincade vid Song Valley Studios i USA, banar hon med självklar närvaro vägen fram till ”incheckningsdisken”.
– Jag vet att jag passar perfekt för den här rollen, utbrister hon utan dold blygsamhet samtidigt som hon hejar på en drös andra förbipasserande, kanske kompisar från någon utbildning eller annan audition.
Se den rafflande upplösningen
Hur det gick för Daniela kan du se i videon här bredvid texten. Om du hellre vill läsa dig till resultatet kommer här ett litet facit: Daniela gick vidare till andra provsjungningen av tre, men där tog det tyvärr stopp. Dock med regissörens uppmuntrande ord att hon sjunger väldigt bra, vilket Daniela tyckte var värt större delen av arbetet, som hon uttryckte det för mig när hon ringde redaktionen på kvällen för att ge besked. Går man på audition gäller det att ha ett rejält lager skinn på näsan och det hade lyckligtvis Daniela som lovar att höra av sig den dagen hon får ”the” roll.
Loading ...
