Johannes Blomqvist är scenkonstnär med verk som Stå i blomkruka och Business walking i bagaget. Han är lätt besatt av performance. Därför har han uppfunnit en helt egen festival med denna genre i fokus, för att kunna bjuda de akter han själv ville se att komma och uppträda i Norrland.
Den 16 och 17 maj kan Luleborna se konstnärer som Matti Sumari, duon Sons of Liberty, Rasmus Albertsen och Sofia Breimo i full aktion. Klart man blir nyfiken – inte minst på festivalens, i festivalsammanhang, lite ovanliga namn …
Varför heter festivalen Leif?
– Jag tycker att det är ett sött namn! På planeringsstadiet smakade jag på några olika söta mansnamn, som Urban och Örjan. Men Leif kändes bäst. Det är lite velourpappa över det, vilket stämmer med intentionen med hela festivalen.
Ska det kännas som den mysige musikläraren?
– Ja, det kan man säga!
Berätta om Leifs bakgrund.
– Grunden till festivalen är att jag kände att så mycket finns i Stockholm och Göteborg, så jag bestämde mig för att ta hit det jag vill se.
Är det verkligen så ont om performance i Norrland?
– Nej, egentligen inte. I Haparanda där jag bor finns mycket. Och jag var nyligen på Made på Norrlandsoperan, som bland annat visade mycket bra performance och en massa annat bra också, till exempel Evelyn Glennies konsert, som var helt otrolig. Så visst finns det performance här. Men jag ville se mer och få nya influenser.
Vad utmärker Leif, då?
– Det är en renodlad performancefestival med fokus på performancekonstnärer från Norrland. Och så vill vi ha det intimt och mysigt.
Hur går det ihop med att bjuda in norska duon Sons of Liberty, Stina Kajaso och Lisa Lie, som gör en grej om folk som varit instängda i källare?
– Ja, den föreställningen kan säkert verka rätt läskig. Sons of Liberty jobbar med humor men har en mörk baksida. De gillar skräckfilmsestetiken. Och jag gillar dem.
Finländaren Matti Sumari gör en föreställning där han testar maktperspektiv genom att putsa folks skor på gatorna. Vad tänker du om det?
– Mitt intryck av Matti är att han gör politiska statements i vardagen. Han lever som han lär. Hans skoputsarperformance utspelar sig på gator och torg utan att folk inser vad som händer. Det är intressant.
Du är ju själv performancekonstnär – blir det något eget bidrag till festivalen?
– Ja, jag kan inte riktigt hålla mig! Jag gör något nytt, hemligt på invigningen. Och senare gör jag T T T som är inspirerad av alla flygvärdinnor som springer omkring med plastmuggar och säger ”Te, te, te?”. Jag gör likadant, i ett regn av plastmuggar. Återanvända, så klart!
Leif har planerats i endast tre månader, sedan i februari. Hur har ni hunnit?
– Alla har varit väldigt positiva. Jag har fått bra respons från hela Sverige, och lärt mig massor inför nästa år.
Så det blir mera Leif nästa år?
– Ja, det är förhoppningen.
LÄNKAR
Festivalen Leif
Johannes Blomqvist
Loading ...
