Rädslan infinner sig redan i foajén: ett gäng frustrerade och gapande tonåringar med vårhormoner sprutande i hela kroppen kontra en ”stiff” ensemble som ska dra in dem i mörkret för att spela ”tråkteater” – om något så pinsamt och genant som kärlek. Det är ju givet att tonåringarna kommer att vinna. Men farhågan kommer på skam redan i första akten.
För Teater De Vill har med sig publiken från början. Och liksom i Elverkets uppsättning Hjärtats Beatbox på Dramaten bjuds publiken på rena kärlekslaboratoriet på scen. För vad händer egentligen, rent kroppsligt kemiskt, när man blir kär?
Det visar skådespelarna Tomas Åhnstrand, Maria Alm Norell och Erik Markstedt med besked. Genom dans, sång, deklamation, sms, Facebook, mejl – you name it. För alla medel är tillåtna i jakten på lyckan. Och allt in på intimnivå sker modigt och bokstavligen inför öppen ridå, från toalettbesök till egen tillfredställelse på ett sätt som får en pryd sextiotalist som jag att rodna i mörkret. Men den generation som föreställningen vänder sig till är förstås van att få total inblick i det mest privata, uppvuxna som de är med reality-tv såväl som totalt utlämnande bekännelsebloggar. Så varför inte också på teatern?
I en imponerande hastighet och med hög trovärdighet gestaltar ensemblen rasta-, emo-, fjortis- och(hård)rock ’n’ roll-paret, såväl som bara vanliga kära. Alla med den gemensamma nämnaren att kärlek kan skapa själslig blygsel såväl som osäkerhet oavsett fysisk fasad. Något som finast gestaltas av Erik Markstedt, rullstolsbunden privat såväl som på scenen. För den här pjäsen är liksom flera tidigare på Teater de vill, som Klara och Tiger, en pjäs i samarbete med Neurologiskt Handikappades Riksförbund, något som inte uttalas explicit vilket faktiskt gör att en integrering faktiskt äger rum helt friktionsfritt.
En lek(tion) i kärlek heter alltså Johan Bössmans och Robert Jelineks nyskrivna pjäs, en lektion som flera skolklasser förhoppningsvis får ta del av under hösten när uppsättningen är tänkt att turnera vidare i landet.
Loading ...
