En mans föreställning på Teater Västernorrland

Han byter kostym, låter publiken välja färg på kavajen och börjar berätta den där historien om två tomater som går över en väg. Och tro det eller ej, efter att han upprepat den på fem, sex olika mer eller mindre påhittade låtsasspråk, vrider sig publiken av skratt.
   Det är Jens Nilsson, ett stjärnskott från norr, som gjort entré med en stå-uppföreställning som är mer än stå-upp. Han raggar på krogen, vaknar bakis, förvandlas till Rosa pantern, sjunger, kör bil, står vid det löpande bandet och talar om kärlek. Det barnsligt enkla blandas med djupt allvar och skärande ironi. Tempot är hårt och allt tas ut till max. Uttrycket är mer fysiskt än verbalt och föreställningen innehåller mycket pantomim. Här finns spår av ödmjukhet och en paradoxal brist på självhävdelse, trots att han hämtar det mesta från sig själv.
   Det är mycket underhållande men mot slutet svider det till. Han har klätt sig i svart, smetar in ansiktet med svart smink, drar en svart luva på huvudet och tar på en röd clownnäsa, hela tiden med ett öga på publiken. Karaktären har förvandlats och han möter publiken med tystnad och ett märkligt leende. Någon blir provocerad, börjar gapa, det känns otäckt och jag börjar undra om det är ett sceniskt geni som står där framme.
   Jens Nilsson gick ut Teaterhögskolan i Luleå 2005 men började jobba med stå-upp redan sista året på gymnasiet. Hans En Mans Föreställning hade premiär på Norrbottensteatern hösten 2005 och nypremiär i Sundsvall den 13 oktober i år. Redan veckan därpå spelas den på fyra företag i Sundsvall som en del i Krokus-projektet. Syftet är att undersöka kulturens betydelse för arbetsmiljö, folkhälsa och produktivitet. Deltagarnas hälsa kontrolleras genom mätning av blodtryck och halten av stresshormoner i blodet.
   Det sägs att ett gott skratt förlänger livet och Jens Nilsson kommer med all sannolikhet att medverka till att kulturens hälsoeffekter kan bevisas vetenskapligt.