Det finns ett moment 22 i Historia A. För många kvinnor är drömmen att slippa vara till i egenskap av sitt kön, att få bli sina handlingar och egenskaper och inte hela tiden definieras som den andra i förhållande till normen. Det vill säga mannen. Samtidigt handlar mycket feministisk scenkonst – bra sådan ska tilläggas – om att synliggöra Kvinnan.
Med Historia A har PotatoPotato, en av Malmös många spännande scenkonstgrupper, tagit sig an en omskrivning av världshistorien. Halva befolkningen har i princip trillat ur den, eller snarare pådyvlats en osynlighetsmantel av dem som haft tolkningsföreträde. Föreställningen tar avstamp i rapporten ”Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia” (SOU 2010:10), som svart på vitt presenterar censuren av kvinnor i historieböckerna.
Med värmande humor bygger PotatoPotato upp ett sceniskt collage befolkat av vetenskapskvinnan Marie Curie, dramatikern Aphra Behn, mätressen Madame de Pompadour och många många fler.
Under pausen inbjuds publiken dessutom att bidra. Vi får mangrant mingla på scen, smaska popcorn och bistå i en uppläsning av de hjältinnor som borde ha haft en plats i historieböckerna. I skydd av massan drabbas heller ingen av dras upp på scenen-skräck. Kvartetten Jenny M. Jensen, Magdalena Nordahl, Nina Haber och Johan Stavring har vid det här laget dessutom charmat oss totalt; mer avväpnande och chosefri scentrupp får man leta efter.
Och om det är sant att man minns mer om man har roligt kommer PotatoPotatos lärdomar att sätta sig för livet. I ett koreografiskt (Lisa Gustafsson) påhittigt namnmedley präntar Jenny M. Jensen in Amelia Earharts (den första kvinna som flög över Atlanten) namn i publiken. Men en flygmössa på huvudet skrider hon över scenen samtidigt som hon med handen ömsom kupad över örat, ömsom över hjärtat upprepar ”ear”… ”heart”.
Men trots sina förtjänster är Historia A en ojämn historisk exposé och jag tvekar länge över betygsättning. Ibland uppnår föreställningen en glödande intensitet, ibland trillar den ner i tröttsamt tramseri.
I slutet hänvisas till forskning som visar att en människas hjärna har plats för 2500 namn. Sedan gäller samma princip som i överbelamrade hem, nämligen ”en in en ut”. Så för varje ny kvinna PotatoPotato lyckas inpränta trillar alltså ett annat namn ut, en mans kanhända? En effektivare historieomskrivning i jämställdhetens namn är svår att föreställa sig.
* I anslutning till sina föreställningar bjuder PotatoPotato in konstnärer som får tolka materialet direkt efteråt under vinjetten ”Lite billigare lite sämre”. På Södra teatern uppträder Agnes Mercedes.
Loading ...
