Mest känd är han för våldsamma familjetragedier som Eldansikte och Det kalla barnet. Med Den fule vrider Marius von Mayenburg perspektivet bort från den slutna icke-kontrollerbara familjescenen och ut mot det offentliga livets kändiskult och utseendefixering: Vad är fulhet? Skönhet? Identitet? Blir framgången ultimat av ett perfekt yttre? När hotar narcissismen att helt ta över? Och vad är egentligen en människa? Mayenburg laddar med ett batteri av frågor.
Handlingen i korthet: Lette (Christian Zell) är teknisk uppfinnare och ska förevisa sin nya starkströmskontakt på en kongress. Till sin förvåning upptäcker han att assistent Karlmann (Sven Angleflod) istället fått uppdraget. Varför? För att Lette är så fruktansvärt ful! Fullständigt icke-presentabel.
Plastikkirurg Scheffler (Willy Boholm) blir räddaren i nöden. Lette, som konstigt nog inte förrän nu insett sin grandiosa fulhet, får ett nytt ansikte – och en ny identitet?
Nja. Vissa komplikationer tillstöter. Visserligen lyckas operationen över förväntan och Lettes ego växer åtskilliga tum; han blir hot stuff inte bara för sin fru Fanny (Marika Strand) utan även för en skönmonterad sjuttiotreårig vamp och hennes son. Men, kan Lette förändras, kan andra.
Absurt. Roande. Oroande. I Stina Anckers regi och Agneta Skarps utsökt glasklara scenrum, eller snarare ruskigt vackra operationsbur, en iscensättning som blandar ironisk realityshow, surrealistisk extreme makeover och skarpskuren satir med existentiell diskussion. Måhända en postmodern moralitet?
Framställd i en serie snabba scener där fyra raffinerade skådespelare delar på dubbelt så många roller: en Lette, tre Fanny, två Scheffler, två Karlmann. Vem som egentligen är vem har mindre betydelse än man i förstone tror och Christian Zell, Marika Strand, Willy Boholm och Sven Angleflod kan nästan utan åtskillnad hänge sig åt identitetskrisernas förklonade land.
Roligt som sagt. Men inte enbart. Maskspel och skrattspeglar har sina yttre och inre sidor.
Loading ...
