Under 2008 har projektet Spark arbetat för att belysa när och hur jämställdhet och genusfrågor hanteras inom den fria scenkonsten. Bakom projektet som finansierats med pengar från regeringen står Teaterförbundet, Teatercentrum och Danscentrum. Projektledare har varit genusvetaren Lisa Lindén.
Under projekttiden har Lindén besökt ett tiotal grupper och fria koreografer för att dels undersöka hur man talar om jämställdhetsfrågor, och dels leda utbildningar. Det sistnämnda med hjälp av koreografen Malin Hellkvist Sellén och teatergruppen Lacrimosa.
Allt material har efter dokumentation och analys sedan sammanställts för att fungera som kunskapsguide och hjälpmedel för yrkesverksamma inom det fria dans- och teaterlivet. I dag släpps följaktligen rapporten En spark framåt för jämställdheten från Teaterförbundet.
Den fria scenkonsten på teatersidan är inte, som ofta sägs, kvinnodominerad: 43 procent av dramatikerna och 42 procent av regissörerna är kvinnor. På dansområdet däremot ser det annorlunda ut: bakom 83 procent av koreografin står kvinnor.
– Vilket är typiskt eftersom de lägsta lönerna finns inom dansen, säger Lisa Lindén, och citerar den statliga utredningen Plats på scen för att sätta det i ett genusperspektiv:
– Kvinnor må vara dominerande i dansen, men dansen dominerar inte scenkonsten.
Sparkrapporten pekar ut flera mönster som berör jämställdheten på området. Till exempel som att få har tillräcklig kunskap om personalpolitiskt arbete med jämställdhet. Och att koreografer och gruppmedlemmar som på tidigare arbetsplatser utsatts för sexuella trakasserier – något som tillsammans med trakasserier på grund av kön är belagt som vanligt inom branschen – bär med sig upplevelserna i sina nuvarande arbeten.
Som förebildligt mönster kan räknas att flera teatergrupper arbetar med att problematisera kön på scen.
Sparkrapporten pekar på att mycket kan göras, med alltifrån konkreta tips på hur man jobbar med jämställdhetsplaner, och hur man möjliggör för den som arbetar i en produktion att förena förvärvsarbete med föräldraskap, till hur trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier kan förebyggas.
Men så länge det inom den fria scenkonsten inte är en ovanlig uppfattning att jämställdhets- och genusdiskussioner inte hör hemma i det konstnärliga arbetet räcker det inte med endast en färdig rapport. Utan, avslutar Lindén, ”arbetet måste förvaltas och fortsättas”.
Hur ska det då fortsättas?
– Man kan som Teatercentrum nu gör tillsätta en ansvarig för att driva på jämställdhetsarbetet. Teaterförbundet arbetar sedan länge med jämställdhetsfrågor om än inte specifikt mot frigrupperna. Men framför allt får man nu inte luta sig tillbaka och tro att det här projektet räcker. Det måste komma fler.
LÄNKAR
Tidigare artikel i Nummer om Sparkprojektet
Ladda ner rapporten En spark framåt för jämställdheten från Teaterförbundets webbplats
Danscentrums webbplats
Teatercentrums webbplats
Loading ...
